Aftonbladet – 7 september 1867, sida 3

— Petermans geografiska tidskrift, sjund häftet för detta är, ionehåller på första si dorna en uppsats om professor Edlunds be kanta iakt:agelser rörande isbildningen i selt vatten. Läsare af naturvetenskapliga tid skrifter känna väl dessa rön, men som d väckt den lärda verldens uppmärksamhe och äro af största intresse, ha vi ej dragi i betänkande att här söka redogöra för den na märkvärdiga, i årtusenden för allas ögo! föregående, men först nu af en vetenskaps man granskade naturföreteesle så omständ ligt som i en politisk tidning kan ifråga komma. Dessförinnan vilja vi upplysa, at uppsatsen i Petermans tidskrift är hemtac ur Poggendorfs annaler samt att många ve tenskapliga rön af professor Edlund, ur sprungligen redovisade i blott en tysk ve tenskaplig tidskrift, sedermera blifvit öfver satta i många andra såväl tyska som fransk: och schweisiska vetenskapliga skrifter, utar att den större tidningsläsande svenska all mänheten haft kännedom af dessa rön Alltså bör man ej förundra sig öfver att: elementära läroböcker i fysik på iranske språket se det kända uttrycket ?le celöbre physicien allemand, M. Edlund?. Först : elfte upplagan af Ganots fysik, tryckt 1864 heter det något obestämdt: ?un savant sut dofs, M. Edlund?, och man kan alltså trö sta sig med att tyskarnes moraliska eröfring blifvit återbördad. Vi öfvergå nu till en kort skildring af der omtalade naturföreteelsen. I sött vatten bildas isen så småningom på vattnets yta, men i salt vatten vanligen hel plötsligt på hafsbotten, hvarifrån den hastig: flyter upp i stora massor. När om höster den kallare luften afkyler det öfversta vattenlagret, biir detta genom kölden tätare och tyngre än det underliggande varmare vat tenlagret. Alltså vill det öfversta vattenlagret sjunka nedåt, men detta kan ej tillgå på annat sätt, än att det underliggande, lättare och varmare vattenlagret flyter upp och intager det förstas ställe på ytan. På detta sätt afkyles och förtätas undan för undan allt vattnet från ytan till botten. Denna förtätning genom afkylniog fortfar ända till dess vattnet ej mer kan förtätas. Nu är i naturen så vist inrättadt, att sött vatten i olikhet red andia kroppar ej ge nom minskning ef värmen kan förtätas längre än tills det erhållit en temperatur af 49 Celsii eller fyra graders värme. När alltså allt vatten I en i-sjö blifvit afkyldt till denna temperatur, kan det öfversta vattenlagret ej längre rinna nedåt, ty ehuru det af luften ytterligare afkyles, blir det ej tätare eller tyngre än det underliggande vattnet. Öfversta lagret fryser alltså så småningom till is och bildar ett skyddande täcke för det underliggande vattnet. Man inser, ett om ej sött vatten af naturen fått denna säregna beskeffenhet, skulle alla insjöar bli bottenfrussa såsom grunda kärr. Helt annorlunda är förhållandet med saltvattnet, hvilket likt andra kroppar ej bar något dylikt mazimum af täthet, och dess utom ej fryser likt sött vatten vid 09 Celsii utan först vid —229 grad Celsii. Nyss beskrifoa afkylniog och förtätning cenom blardning fortgår alltså i salt vatten vide längre, cch de kallare, tyn j åt bottnen. De kunna der, om vattnet är lugnat, förtätas och afkylas under vattnets fryspunkt, uten att likväl isbildning inträf far. I detta tillstånd kan dock ett dylikt vattenlager med en nögot vågad liknelse kallas en negativ krutdurk. Den behöfver blott en häftig rörelse af en storm, ett .edegdt fisknät, ett årslag eller dylik för att negativt explodera, om men får begagna ett sådant uttryck om den ögonblickliga isbildningen af ett stort vattenlager. Hastigt fly er nu islagret upp till ytan, hvarvid ofta olyckshändelser inträffa för sjöfarande och iskare. Äfven i blidväder kan man alltså å åka på släde öfver en bafsvik på hvilken nan nägra få timmar förut seglat. I floder med hastigt men ojemnt fytande vatten och ojemn botten, lärer äfven isbilduipg kunna försiggå på bottnen, ehuru vattet är sött och de uppflytande ismassorns unna bilda fördämnicvgar vid bryggor och örorsaka öfversvämningar vid ofvan liggande rakter. Man vill förklara isbergens oerhörda storek i vissa polartrakter genom iebildninger vå hafsbottnen, Sjelfva kärnan tillisberget inses visserligen komma från gletscherpa, men vär undra spetsen af ett dylikt isblock un ler dess segling kommer i ett öfverkyldi rattenlager, tillfryser detta ögonblickligt och vildar sålunda så småningom ett isberg. Man slutar detta deraf, attis.ergen komma lytande från fådana polartrakter, der en sallvattenström rinner öfverst söderut, t. ex. rid Grönland, men att isberg ej komma flyande från t. ex. Spetsbergen, ehuru der innas ofantliga gletscher. Kring Spetsberen flyter nemligen den söderifrån kommande arma Golfetrömmen. Af ?Generalkatalog öfver de på de sista 5 åren i franska bokhandeln utkomna böcker?, teigerad af bokhandlaren O. Lorenz i Paris, är örsta bandet (bokstäfverna A till C) färdigt. — Louis Blanc, den berömde fransmannen