Aftonbladet – 6 september 1867, sida 3

Upsaliensarnes sångarfärd (Från Aftonbladets korrespondent.) VII. Paris den 31 Aug. 1867. Som telegrafen redan underrättat er, för siggick le concours i går afton eller, om mal så vill, i dag på morgonen. Klockan va nära ett innan allt var slutadt, och ni vets längesedan också att den bragte oss och vårt gamla Sverge heder och seger. Det var en stolt känsla när publiken, ge dan den svenska kören sjungit sitt Hör oss, Svea? och Brusefeerden?, gaf sin förtjus ning luft isåstormarde applåder, att Sale Vauxhall suckade och trodde sin sista stund vara inne. Det var ännu stoltare att ge juryn (som hittills med areopagitistiskt allvar suttit stilla till och med vid så utmärkta prestationer som belgie:nas, hvilka i allt, utom i antal, foilt kunde mäta-si med svenskarne) glömma sitt allvar och deltaga i applåderna och bifallsropen. Fötter denna tiflings slut (i hvilken, med undantag för belgierna och svenskarne, endast de — uteslutande franska — -sångföreningar fingo deltaga, som i sina förberedande divisioner erhållit utmärkelse) tillkännagaf juryns president mr Ambroise Thomas resultaten. Fyra franska sångföreningar erhöllo pris 1 sin division. Bel gierna un prix unique dans du division superieure? och les etudiants dUpsal le prix dexellence de 9. M.sVimperatrice par acclamation?. Presidenten yttrade dereiter några artiga ord. Öch nu började en scen, hvars like väl aldrig någon af de då närvarande mera får skåda. Arm i arm tägade alla ned öfver boulevarderna till Caf Sugde, hvilket, såsom bekant, ligger på boulevard des Ilaliens straxt bredvid Variew6s. Der förtärde tvar och en för sig en lätt supå, hvarefter dryckesvaror — mest svensk punsch — framtogos och lifvet började. Alla studenterna, en mängd andra svenskar, bland hvilka särskildt fram stodo hrr Fahnehjelm och Boberg, hvilken sednare är bekant icke mindre för sina utmärkta sidenvaror än sin aldrig tröttnande välvilja mot landsmän, voro närvarande. Det var nästan som på en nationssal i Upgsala. Man skrattade, sjöng, hurrade och pratade; Slutligen förenade de olika stämningarne sig 1 ett ljudligt lefve för dr Arpi. Han sade sig dock vilja vända skålen tillbaka till studenterna och ännu längre: till det kära fäderneslandet. Och så uppstämde tenorer och basar, så att det rungade i loftet och säkert hördes ända till Madeleine, ?Vårt land?. Nog gick den gången, om någonsin, den sången med kläm och entusiasm, och utanför samlade sig en alltmer växande menniskomassa, som dock snart skivgrades af de allestädes närvarande Sergents de ville. Det der var tröttsamt; likväl steg man upp med gladt mod följande morgon för att begifva sig till Place du Chåtelet, belägen vid ändan af boulevard Sebastopol invid Seinen, der man skulie nedsatiga för att bese den underjordiska d-len af Paris: de märkvärdiga kloakerna. Omedelbart efter sedan vi kommit, ned, voro oss till mötes eleganta, låga vagnar, som drogos på jerovägar af renhållningskarlar, . hvilka, i motsats mot våre, äfven tycktes ha sinne för att hålla sig sjelfva rena. På kuskbocken af hvarje vagn placerades, utom konduktören, en i både svenska och franska språket kunnig person, hvilken för de andra öfversatte de upplysningar, som tjenstemännen meddelade. Mot hvarje gata ofvan jord svarar en under densamma, hvars namn, liksom ofvan-. för, står angifvet i hörnen. Afren de olika: husens nummer igenfinnes dernere och bygges i allmänhet så, att man endast behöfver öppna en dörr för att genom en särskild tgout få osenligheter bortförda. Efter en stunds färd; under hvilken ingen