FEMTE KAPITLET. Miss George får följa med?. Ödet, som en lång tid tycktes hafva alldeles glömt bort Catherine George, började nu spinna sin tråd litet fortare och knyta några få knutar derpå. Grefvinnan de Tracy spann också på en tråd och spann så fort, att hon höll på att trassla in alla andra trådar i sin. Dick var ofta hos sin onkel i Eaton Square, nu vida oftare än förr. Der hade: också sällan varit så trefligt som just nu. Grefvinnan de Tracy var sjelf så liflig och rörlig att hon drog alla med sig, och hennes broder Charles, som Dick hjertligt höll af, kom ofta för att se henne. Dick fann sig derföre så väl der och kom nästan hvarje dag. Alla bannade honom för det han ej var hemma och arbetade, men alla ville dock hålla honom qvar, så snart han gjorde min af att gå, och då Catherine kom ned med sina elever, kunde hon aldrig vara säker på att ej träffa någon främmande? i salongen. En stor seger hade Richard att förkunna. Han hade sålt sin tafla och fått den väl betald, ehuru han, till köparens stora förundran, var nära att låta köpet återgå, när han måste skilja sig från sin älskade fiskarhustru. Han bade också sålt sin ?Bondvagn, som han kallade den andra taflan, med vilkor att inom en viss tid göra den färdig, och en dag sade han vid frukostbordet: ?Miss George, låt mig få sätta er i min vagn! n oförklarlig ingifvelse kom henne att neka — hon märkte att mrs Butler såg mycket högtidlig och sträng ut och att grefvinän d et rutikade på bufvudet. Det