Aftonbladet – 5 september 1867, sida 3

Flaskan gnistrade i hans hand. Jag kände en brännande smärta i ögonen och jag såg Erland försvinna bland de alltmera förmörkade träden och jag föll sanslös till jorden.? Susanna satt tyst några ögonblick. Derpå återtog hon med saktare röst: ?Jag vaknade upp i mörker. Svafvelsyran hade förbrännt mina ögon. Sedan den natten har Erland icke sports till och ingen har sett honom; men jag tycker att jag ofta, likasom då, ser honom försvinna.? Den blinda höjde ögonlocken, och öfver de förmörkade ögonen gick ett skimmer, likt stjernfallet i den mörka natten. Hon reste sig upp. Arm i arm vandrade vi mot det hem hon icke kunnat öfvergifva — der dottrens kärlek segrat öfver älskarinnans.