Upsaliensarnes sängarfärd. (Från Aftonbladets korrespondent.) VII. Paris den 29 Aug. 1867. Vill man bli riktigt yri hufvudet bör man ge sig af till Paris, bese byggnader, kyrkor, tafvelgallerier, exposition m. m. sådant, en god del af dagen och under den öfriga utsätta sig för alla de tusentals skiftande intryck, som boulevarderna med sina vagnar, lyktor, elektriska solar, butiker, herrar och framförallt damer kunna gifva en dervid ovan nordbo. Det finnes sedan intet annat sätt att komma till reda och sans än att genom den hvimlande menniskomassan leta sig fram till caf6 de Suåde och i sällskap med landsmän försöka sätta sig i ett harmoniskt tillstånd. Huru taga sig nu våra studenter ut i all denna oerhörda massa som för längre eller kortare tid bebor Peris? Vi kunna tryggt svara ganska bra. Man ser öfverallt, der det finnes något att lära, en mängd hvitmössor som alla veta ganska väl att skicka sig. Hvad som brister i språkkunskap för de flesta — tack vare våra förträffliga, s. k. elementarläroverk — ersättes af en liflig mimik, fransmännens förekommande artighet och den möda de göra sig att förstå och göra sig begripliga. Isynnerhet hafva de städade sergents de ville ett outtröttligt nit att visa främlingen till rätta. Lefnadssättet är naturligtvis mycket olika efter olika vanor och tillgångar. Det finnes de, som äta sin middag hos Vfour eller på cafå Riche och åter andra som på hela dagen för mat icke depensera mera än ett par, tre francs. I allmänhet uppträda studenterna fullkomligt som gentlemen i detta ords goda betydelse. Att de äfven äro hemma i manliga idrotter visås af det bifall de skörda i simskolorna och t. ex. idag i Bois de Boulogne, der ett par upsaliensare förde sig till häst med en elegans, som skulle anstått en engelsk fullblodshästegare. De första dagarne togos vii al mänhet för tyskar, men så småningom har allmänheten lärt sig att tilldela ?les caequettes blanches? sin rätta nationalitet och man hör öfverallt, der man passerar, blusmännen upplysa sina grannar; ce sont des Suddois. Äfven tidningarne hafva fäst uppmärksamheten på oss. Bå läses i dag t. ex. i Petite resse, ett litet, men mycket spridt olad följande: Les Scandinaves. Sedan i lördags hafva en flock unga män med sn kokett hvit mössa, framtill prydd af en hver ul kokard som påminner om ringblomman på våra ängsmarker, slagit sig ned på caf de Sutde. Hvarför på caf de Suede mer än annorstä2 s Derför att man i Paris endast der finner det venska bränvinet och smörgåsen (le smergoss — n slags ofantlig sandwich med skinka eller ost) — och slutligen derföre att dessa främlingar äro nga andra än Upsala studenter, som hafva komTN Aa AT AR ETTER ERA EE En, EEE a,