Aftonbladet – 4 september 1867, sida 2

ysande seger vore vunnen. Dylika tvifvel äfdes dock snart genom ett sednare ankommet telegram till professor Holmgren, cm bekräftade det första. Det var naturligt, att man lifligt kände ehofvet att få gemensamt uttrycka glädjen fver dagens stora underrättelse. Det vlef ck öfverenskommet, att man klockan half ) på aftonen skulle samlas å Flustret för att fira våra sångares betydelsefulla seger. 5å många som öfre våningen å Flustret kunde rymma, 220 personer, studenter, akademiska lärare, embetsmän, bland hvilka jandshöfdingen, landssekreteraren och borgmästaren, militärer, borgare m. fl., samlades ock vid anförda tid. Den improviserade festen öppnades af docenten Engstrand med ett tal, hvari han vältaligt tolkade betydelsen af våra sångares bragd samt för dem och deras anförare höjde ett lefve, hvarpå följde dånande hurrarop samt sången ?Hell dig du höga Nord!4 afsjungen af en kör, som ådagalade, att tillräckligt med sångare funnos qvar i Upsala, för att sjunga sina i Paris segrande kamraters lof. Strax derpå framträdde professor Nyblom och meddelade, att han från Parisersångarnes bestyrelse på aftonen mottagit ett längre upplysande telegram om den stora tilldragelsen, hvilket han under allmänt jubel uppläste. Telegrammet, som naturligtvis var på franska, upplästes sedermera i öfversättning, så lydande: I går täfling. Sexton sångföreningar deltogo deri; femton af dem hade redan segrat vid enskilda täflingar, och blifvit ord nade i olika afdelningar allt efter deras skicklighet. Således hafva vi endast segrare till medtäflare. Den högsta afdelningen kallas den utmärkta klassen (classe excellente), i hvilken endast belgierna och vi befunno oss, men belgierna, som hade hört oss sjunga vid repetitionen på operan och fruktade att icke kunna besegra oss, drogo sig tillbaka till den öfre afdelningen (division supgrieure), der de vunno det första priset. Sälunda voro vi redan segrare förrän vi hade täflat, och vi erhöllo i går vid täflingen det stora priset, en guldmedalj, gifven af kejsarinnan. Våra prisdomare klappa händerna, och strax derefter lyckönskar ordföranden 0ss till den rena och upphöjda tonen i vårt föredrag. På ögonblicket marscherade vi till Caf de Sugde, ätföljda af flera svenskar, och der drucko vi skälar för fäderneslandet och vår Arpi. Den skandinaviska konserten kommer icke att ega rum. Mina kamrater helsa Upsala studenter. Från Lioköping ankom nu ett telegram, adresseradt till professorerna Holmgren och Nyblom, hvilka skulle ?uppsökas hvarhelst de kunde anträffas?. De anträffades ock på rätta stället. Af professor Nyblom upplästes det ankomna telegrammet, innehållan de, att i Linköping församlade äldre och yngre Upsaliensare önskade med vännernai Upsala få deltaga i lyckönskningsskålen för Upsalasångarne. Lefverop och hurra för vännerna i Linköpiog. På förslag af landshöfdingen grefve Hamilton beslöts afsändandet af ett telegram till våra sångare i Paris. Detta, i hastuppsatt och undertecknadt: å Upsala stads vägnar ÅA. Hamilton, upplästes och afsändes. Afven till Linköping afgick ett svarstelegram. Under den mest animerade sinnesstämning fortsattes kollationen till något efter midnatt under sång och skålar, bland hvilka af kandidat Selling föreslogs en för Upsalasångarnes anförare dr Arpi samt en för baron Taylor. På den vackra planen framför Flustret, der Uplands regementes musikkår utförde musik, var en stor folkmassa samlad och på verandorna och i bersåerna såg man skaror af damer. — Ericssons handkrafts kanonbåt finnes afbildad och beskrifven i Norsk Folkeblad. Teckningen uppgifves vara en trogen kopia af det utkast, som uppfinnaren insändt till svenska regeringen. — Det stora Bremer-jernångskeppet Condor, hvilket nyligen för första gången besökte vår hamn, kommande från London med diverse styckegods m. m. och härstädes intog last af jern och trävaror för att dermed afg till England, har, enligt i dag ingånget privattelegram, med läcka anländt till Themsen och derstädes sjuvkit. — 1866 års transatlantiska telegrafkabel har, såsom bekant är, två gånger blifvit afsliten, men båda gångerna åter iståndsatt, hvaremot 1865 ärs kabel, som uppåskades från hafsbottnen sedan man länge hade ansett den såsom fullkomligt förlorad, icke nägon enda gång blifvit skadad. Orsaken till de olyekor, som träffat 1866 års kabel, anser man