Aftonbladet – 4 september 1867, sida 2

fränder i hvita halsdukar, under det att mr Bartholomeus, den store jernvägsentreprenören, med tunga steg går öfver golfvet till värdinnan och frågar om de der unga damerna också äro hevnes döttrar, och huru det kom sig att man ej vid middagsbordet fick den äran att se dem. ?Min dotter Augusta är blott tolf år, mr Bartholomens, och får ej tänka på att föras ut ännu?, svarar mrs Butler; och detta är miss George, mina barns guvernant. Det roar henne att komma ned en stund, stackars liten. Har ni druckit t6, mr Bartholomeus?? Miss George, som emellertid var långt ifrån road af all denna prakt, brukade vanligen sorgfälligt hålla sig undan; men just denna afton efter besöket i Dicks atelier, förföljdes hon af en obe tämd nyfikenhet och oro, som gjorde att hon tyckte sig ej kunna läta bli att gå ned i salongen, tygskte att det skulle vara rvästan ohykgligt att sitta ensam och tyst deruppe i skolrummet, osedd, okänd, under det dernere, i den granna salongen, var fullt af lif och lycka och glada förhoppningar, : Strax före middagen mötte hon itrappan madame de Tracy, som skyndade ned och på vägen till salongen knäppte sina armband. Catherine såg upp på henne och smålog då hon vek åt sidan och grefvinnan, som ej begärde bättre än att få tala om den sak som så helt och hållet upptog hennes tankar, sade: ?Ahb. miss George, jag ser att ni gissat vår hemlighet — icke ett ord till barnen! Mr Beamish kommer i aftan för att tala vid min bror. Tyst! någon kommerl? A.iss George var för öfrigt icke den enda i huset, som förstod att någonting skulle komma att ske. Grefvinnan de Tracys hög