Aftonbladet – 4 september 1867, sida 2

långsamt och oupphörligt stannade för att än eg på det ena, än på det andra intressanta föremålet, såsom ölförsäljaren, som hällde den fradgade drycken pr sin kanna, mjölkbudet med sina flaskor, vagnar fulla af apelsiner och blått papper, kryddkrämarens dräng, som bar packorna från kärran in i boden, med flera dylika märkvärdiga saker. För Catherine vär sormmaraftonens ljufva skymning rosenröd, och hon tyckte sig vara i en förtrollad verid, der fullkomlig lycka väntade just hvar man minst anau? den, der menniskorna rätt förstodo hvarandras tankar och hjertan, der det väl i början kunde finnas litet mödor och motgångar, men der man vid två eller tre och tjugu års ålder (miss Butler var föga äldre) eller till och med tidigare, i de flesta fall skulle finna en bukett af ljuft doftande syrener framför sig, och hvad betydde då allt annat? När grenarne voro fulla af blommor, så kunde väl ieke en öfvergående storm öra våren om intet. En fördel, som tillhörde mies Georges plats, hade hon kanske icke som sig borde förmått uppskatta. Hon hade nemligen tilllåtelse att så ofta hon ville efter middagen, tillika med Augusta och klädd ihvitt musslin, komma ned i salongen. Lilla sömniga Sarah och Lydia, som var förtviflad öfver den äldre systerns företräde, insveptes i hvit kallikå och stoppades ned i sina respektive bäddar; men miss George och Augusta hade rätt att, om de kände sig böjda derför, njuta af det berusande salongslifvet. Under vanliga omständigheter, det vill säga då ingen främmande störde familjelifvets behag, gestaltade sig ofvannämnda salongslif ungefär sålunda: Först mr Butler, som halfsofvande sitter och nickar öfver en tidning; hans fru, som