Aftonbladet – 4 september 1867, sida 2

STOCKHOLM den 4 Sept. I franska tidningen Patrie meddelas följande upplysningar rörande den nordslesvigska frågans nuvarande ståndpunkt: ?Våra korrespondenter i Berlin underrätta oss om, att frågan om verkställandet af Pragfredens o:te artikel nyligen tagit ett vigtigt steg framåt. Den preussiska regeringen har besvarat den sista danska noten med ett meddelande, som blifvit väl upptaget i Kjöbenbavn, och hvarigenom en situation uppstår, som stämmer öfverens med stormakternas uttalade önskningar. Det ömsesidiga förhållandet mellan Preussen och Danmark har åter antagit en försonlig och moderat karakter, hvilken måste underlätta en snar lösning af de sväfvande frågorna. Förtroliga underhandlingar lära försiggå i Berlin, och på dessa konferenser skola Danmarks: såväl som Preussens anspråk afhandlas fritt och oberoende af de fiendtliga inflytelser, som hittills ha förhindrat allt diplomatiskt närmande. Detta förhållande är icke att tillskrifva nyligen skedda interventioner, och det är icke heller anledning att antaga det vara åvägabragt genom påtryckningen af en tilldragelse, som tidningarne fortfara att vanställa. Frankrike och Ryssland ha sedan Juni månad förnyade gånger uttalat sin åsigt om de från båda sidorna framställda anspråken, och det är under det gynnsamma intrycket af denna opartiska och rättvisa uppfattning som hofven i Berlin och Kjöbenhavn stå i begrepp att på ett verksamt sätt undersöka de frägor, som blifvit uppkastade i de mellan dem vexlade noterna. Danmark har, såsom man vet, icke i principen förkastat anspråken på garantier, utan hållit sig till beskaffenheten af dessa garantier, i det att kronans auktoritet öfver de främmande invånarne var den synpunkt, hvarifrån det gick ut, och häri hade det rätt. Det är likaledes bekant, att återlemnandet af Dybböl och Als aldrig blifvit betraktadt såsom ett oöfverstigligt hinder, utan att denna punkt af debatten, isynnerhet i Berlin, endast gifvit anledning till frågor, som mera voro af en moralisk än politisk, mera af en historisk än strategisk natur. Under de förtroliga underhandlingarne skall man således kunna i lugn undersöka alla dessa frågor, och konferensen skall ega rum under de gynnsammaste vilkor för afslutandet af en debatt, hvars onyttiga och skadliga förlängning ingen af parterna kan önska.? Tidningen Pays innehåller en artikel af A. Lomon, hvai stora betänkligheter uttalas i anledning af de bebådade konferenserna i Berlin om ofvannämnda fråga. ?Danmark?, heter det, ?kan icke vinna något derigenom, men förlora allt. Preussen deremot har det största intresse i att underhandla med Danmark ensamt. Om Bismarck icke kan genomdrifva de anspråk, som han så hårdnackadt står fast vid, emedan Danmark är för klokt att gå in på dem och häller på sin goda rätt, skall han få en ny förevändning att utstryka den 5:te artikeln i Pragfreden och definitivt införlifva hela Slesvig i den preussiska monarkien. Om den danska regeringen skulle bevilja Preussen hvad Bismarck kallar garantier till förmån för tyskarne, skulle hoa gifva honom anledning till inblandning i Danmarks inre angelägenheter. Bismarck vet mycket väl, att de tyskar, som äro bosatta i Danmark, aldrig ha låtit höra den ringaste klagan. Låt Preussen blott vägra att stå vid det ord, som det gifvit skriftligen; det skall sedermera få uppbära följderna, om det låter den vexel, det undertecknade i Prag, protesteras af Danmark, Österrike och Frankrike. Danmark måste ändtligen taga sig till vara för att acceptera den med nya vilkor. Det är helt enkelt fråga om att gälda en skuld, och Preussen skall också komma att betala den, blott man icke tillåter det att trassla bort en ren affär genom att få nya vilkor tillagda till densamma.? Tidningen Situation skrifver: ?Kabinettet i Berlin visar sig sent omsider beredvilligt att göra något vid Danmarks rättvisa anspråk ; åtminstone ha dess officiösa organer i dessa dagar med stort larm förkunnat, att det har för afsigt att begynna muntliga underhandlingar med den danska regeringen om den slesvigska frågan. Men för att icke tala om, att den plötsliga medgörligheten möjligen blott är beräknad på att gå kabinetterna i Wien och Paris i förväg och hindra dem att blanda sig i denna sak, måste man väl lägga märke till, att den preussiska regeringen ännu gör n territoriell af. trädelse beroende af garantier för de tyska undersåterna, på hvilka konungen af Danmark icke kan ingå utan att afsäga sig en väsentlig del af sin suveränitet. Till och med om för öfrigt Bismarck, för att göra sig till för England och Ryssland, skulle ha beslutit sig till att göra konung Kristian några verkliga eftergifter, kan man vara förvissad om, att han aldrig, ifall han icke tvingas dertill, skall samtycka till att afstå från Syd. tyskland för alltid, att han aldrig skall gå in på upprättandet af ett sydtyskt förbund, som är verkligt oberoende af Preussens inflytande och hegemoni; men det är ju omkring detta som alltsammans vänder sig.? Kejsar Napoleons tal i Lille afhandlas af mr RR Fm aa