hon såg omkring sig. Hon var mycket olik mra Butler deruti att hon hyste ett varmt och hjertligt deltagande 1tör andra menniskors planer och anordningar, pennivgaffärer, kärlekseffärer och andra affärer. ?Kors så väl du bor här, Dick! Jag riktigt lyckönskar dig! Du mäste väl finna Tracy bra trångt och tarfligt emot detta! Catherine, se på den här flcden och blommorna — är det icke förtjusande! Käre Deck, du tar ju emot oss som du vore en prins !? Det är Beamish som har skeffat blommorna?, sade Dick småleende; ?jag har bara bestått krukorna. Nu, Catherine, måste du vara snäll och servera tå.? Och nu satte de sig alla ned omkring tåbordet. Grefvinnan de Tracy och Georgina togo plats i soffan. Barnen satte sig på golfvet, och miss George, som räckte dem ds-ras tåkoppar och kakor, stod framför dem, ty Dicks stolar voro stora och beqväma, men alldeles icke många. Catherive Butler satt bredvid tköket, och med lätt och skicklig hand sköljde hon kopparne och tåfaten med hett vat:en ur tekitteln över spritlågan, och mätte ut med stora gammslmodiga tåskedar och sockertänger gräddan och sockret till den doftande drycken. Hon såg ut som en prestinna vid ett blomsterprydt altare, som offrade rökelse åt lyckans gudinna. Beamish drack i tysthet bennes skål ur den kopp t, som hon med ett af sipa strålande leenden räckte bonom. En viss liten hvitklädd flicka, som stod litet afsides och bredde sylt vå brödskifvor åt de med god sptit försedda barnen, såg då de bådas ögon möttes och smålog också med ett bjertligt uttryck af qvinligt delta.