Aftonbladet – 3 september 1867, sida 2

af det möte han anordnat, råkade få se den ena Catherines småleende spegla sig i den andras. Han rördes af den sednares milda deltagande och märkte nu först att hon blifvit litet förbisedd. Ni behöfver ett bord till den der serveringen, miss George, sade han och ställde framför henne ett litet bord och en stol. Och ni har icke sjelf fått något t ännu — pi bar varit så sysselsatt att sörja för alla andra. Catherine, vi behöfva litet te här... Beamiseh, hvarför spelar du inte litet för 088, så vi kunna få teffelmusik som i de arabiska gsagorna?4 8å vackra blommorna ba blifvit ! sade lilla Sarah. Se, söta miss George, se...4 Det är för det att solen skiner på dem, sade grefvinnan de Tracy afgörande. Vattnet lyser också, sade Augusta, Jag ekulle önska att floden flöt förbi Eaton square också.4 4Jag afundas dig din salong, DickY, återtog grefvionan. Mr Beamish, var god och spela något för oss. Beamish steg vu upp och gick till pianot. tOm jag skall spela, så skall du också visa dem din tafla4Z, sade han i det han med utomordentlig snabbhet öfverfor tangenterna. Efter några preludier började han denna underbara Kreutzersonat, som få personer kunna utan rörelse lyssna till. Pianot stod nära den plats der Catherine Butler satt, och hon vände blott på hufvudet för att höra på musiken, hvartill hon lyssnade drömmande och orörlig. Jag tror att Besmish spelade blott för henne, eburö så många andra voro närvarande. Jag vet åtminstone att han såg upp på henne allt emellanåt under det han spelede. Lilla Casberine George bade satt sig på en låg gtv1 hus Vernen och driötnde; hun också,