Aftonbladet – 2 september 1867, sida 2

Ton svarmar Ior Usterrike, grälade på sim tid på det Soregerligat Venetien och framställde konungariket Italiens upprättande såsom en enda stor förbrytelse. Det ör ej många af tidningarna som få föra ett så fritt språk som Gazette de France, sannolikt derföre att man väl vet, att den krets, i hvilken hennes ord finna genklang, är så liten och så litet farlig. Journal des Debats, som för närvarande eges och ledes af familjen Bertin, har förstätt att under det allmänna skeppsbrottet hålla sig uppe på sitt gamla anseendes höjd. Hennes abonnentantal har sjunkit betydligt, . emedan hon icke velat nedsätta sitt ursprungliga pris, men ännu är det der man träffar på de talangfullaste pennorna, den klaraste och längst seende liberalismen såväl på olitikens som litteraturens område. Här inna vi astronomen Babinet, historikern Barrigdre, statsekonomen H. Baudrillart, Philargte Chasles, Michel Chevalier, CuvillierFleury, filosofen Franck, Saint-Marc Girardin, statsekonomen J, E. Horn, Jules Janin, Laboulaye, d-nunge akademikern Prevost-Paradol, Renan, de Sacy, Taine och ännu flere, hvilka, om också icke i besittning af den europeiska namnkunnighet som nyssnämnda män, fullkomiigt ha förståttatt visa sig de traditioner-värdiga, som tidningen sätter en ära i att upprätthålla. Om Le Moniteur universel är såsom om alla officiella blad icke stort att säga. Ettmärkligt förhållande är det, att tidningen, ehuru hon är regeringens erkända organ och ledes från statsministeren, ändock är helt och hållet privat egendom; hon eges nemligen ännu af samma förläggarefirma, Panckouke, som grundlade den år 1789. Le Constitutionnel, redigerad af Paulin Limeirac — halfofficiel. Sedan Emile de Girardin år 1856 hade skilt sig från La Presse, har denna tidniog öfvergått i olika händer; för närvarande är Cucheval-Clarigny hufvudredaktör. Stor spridning bland den arbetande befolkningen har Le Sigde, som med mycken talang och någon smula ostentation ledes af Havin i utpräglad liberal riktning. Bland medarbetarne kunna nämnas L. Plee, Louis Jourdan, Edm. Texier, Oscar Comettant, författare till en beskrifning öfver Danmark. Patrie, grundlagd år 1841, och Pays (1848), redigerad af Granier de Cassagnac, anses båda stå i ett visst obestämbart, intimt förhällande till regeringen. 1 fordna dagar var Pays republikansk; den leddes då af den 2 Dec. 1852 som den slog om och antog undertiteln ?Journsl de VEmpire?. LUnion, grundlagd år 1847 och redigerad af Laurentie och de Riancey, står i det hela taget på samma sida som Gazette de France. Det var under det italienska kriget år med den öfverallt åtog sig de förtryckta nationaliteternas sak, förnämligast i Italien och Polen. Äfven i den dansk-tyska frågan har LOpinion nationale litet emellan försvarat Danmarks rätt, hvarför man till en väsentlig del — vi tro oss kunna yttra detta, utan att begå någon ogrannlagenhet — har att tacka den af alla nordboer, som vistats i Paris, kände och högaktade E. Beauvais. Le Monde blef år 1860 arftagare af Veuillots ultramontana blad LUnivers. Redaktörens namn är Coquille. L2 Temps (1861) redigeras med mycken talang och i frisinnad riktning af. Nefftzer. Det är för denna tidniog som Louis Blanc på de sista åren har skrifvit sina inspirationer från La Guronnigre, den officiöse broschyrtörfattaren, Lamartines och Chateaubriands lärjunge och fordna anhängare. IL Avenir national (1864) har ?blott en ärelystnad, ett mål: att tjena fritänkeriets, demokratiens, revolutionens sak?. Den redigeras af A. Peyrat, en skicklig och energisk publicist och derjemte ansedd såsom veteoskaplig historiker på den franska revolutionens fält. Bland medarbetarne finner man Taxile Delord, hvilken ännu, till och med då han gör ?la grande politique?, genom sitt lifliga sätt påminner läsaren om, att det var i Charivari han vann sina första sporrar. I DI Epoque, grundlagd på våren 1865 af romanförfattaren E. Feydeau, ville på en gång vara liberal och konservativ?, en mediation, som likväl — och visserligen med rätta — icke föreföll publiken synnerligen lockande, hvarför tidningen på de två förstå åren hade en temligen bekymmersam tillvaro. I sommar har den gått öfver till en ny redaktör, Clement Duvernois, som genomgått en ypperlig skola under E. Girardin och som nu iarättar LEpoque på samma sätt som La Libert, mästarens nya organ, hvilken redan sprides i mer än 30,000 exemplar, d. v. 8. mer än något annat politiskt dagblad, om man undantager Sigcle. Hvad detta har att tacka för sin spridning är väl isynnerhet dess praktiska uppställning i en mängd särskilda rubriker, i hvilka hvar och en hastigt kan finna hvad han söker och fiona det framstäldt med telegramartad korthet. La Libert är utan tvifvel den tidning, som för närvarande mest närmar sig en modern läsares tidningsideal. Intet öfverflödigt ordande; ingen af dessa gammaldags resonerande artiklar, i hvilka en författare kunde låta tanken spela och stråla under de olika belysningarnes omvexling likasom en diamant, hvars facetter konstnären småningom vänder upp mot solljuset. Det erfordrade tid och kärlek att skrifva en sådan artikel och läsaren samlade sina tankar för att läsa den i allsköns fred och ro. Men hvem har väl nu tid att samla sina tankar? Det gäller ju nu att i en hast, medan man kläder på sig eller intager sin frukost, kunna genomögna bladet, se, ?om det är någonting i det?, och i förbigående uppsnappa den underrättelse man önskar, antingen nu denna gäller den sista börsI kursen, nattens telegrammer eller första uppförandet af en ny teaterpjes. Det är nu för tidningarne endast fråga om att hvarje dag meddela en tillräcklig massa nyheter under de särskilda rubrikerna ; det är — hade jag så när sagt — likgiltigt, om I hälften af dessa underrättelser dagen efter måste återkallas; ty då har man glömt gårdagens händelser för de allranyaste nyheterna. Det bästa beviset på detta allmänIh rent formella behof af en ohejdad AN RR RK RE EE RR RR Lamartine och La Guronnigre; det var först. 1859 som Guroult uppsatte LOpinion nationale, hvilken hastigt förvärfvade sig en väl-l: förtjent popularitet genom den värme, hvar-. a am mo uu me