Aftonbladet – 31 augusti 1867, sida 2

STOCKHOLM iden 31 Aug. Alla underrättelser från Spanien som komna öfver Madrid innehålla naturligtvis uppepade försäkringar, att insurgenterna äro esegrade och förströdda; men dessa officila pr telegraf fortskaffade segerhymner ita mer än misstänkt. De samtidigt komnande uppgifterna att resningen utbreder ig äfven i Gamla Castilien och att Anda l: usien biifvit förklaradt i belägringstillstånd : ynas vittna derom, att det denna gång icke : r ett partielt pronunciamento utan en verkig insurrektion, som, om blott guerillorna unna hålla sig några veckor, skall åvägaringa en fullständig revolution och alldees omstörta sakernas nuvarande ordning på len pyreneiska halfön. Spanien är måhända bland alla länder i Suropa det af naturen mest gynnade; ordens underbara bördighet, det herrliga limatet, de mineralrikedomar, det bär i itt sköte, tyckas bestämma det till en melelpunkt för lycka och välstånd. Dess beägenhet mellan två haf, hvilken föranledde ngelsmännen på Elisabeths tid att säga, utt Spanien hade i sina händer nycklarna ill verlden, skulle kunna alstra den företällningen, att Spanien framför andra euvopeiska stater vore kalladt till storhet och nakt. Och ändock är Spanien med alla dessa elementer till lycka nedsjunket till n makt af lägre rang, och den flagga, som fordom varit en skräck på hafven och n förargelse för engelsmännen, väcker nu endast ömkan öfver det lands förnedring och vanmakt, hvilket den representerar. Men om Spanien ingifver föga aktning atomlands, så äro dess inre förhållanden dock tusen gånger bedröfligare ; aldrig har en ömkligare regering existerat. Nationalaodan har försvunnit, och den skamligaste korruption tyckes vara allas bevekelsegrund från kronans ministrar ända ned till den lägsta tullbetjent. Statsinkomsterna plundras, och folkets skattebörda är olidlig. Handeln är död; de offentliga monumenterna falla i ruiner; de få jernvägarna, hvilka blifvit anlagda med utländska kapitaler, äro bland de farligaste att trafikera genom bristen på de allra nödvändigaste reparationer. Man har ansträngt sig att komur denna eländiga belägenhet, men hvarje försök har varit fruktlöst, och landet har sjunkit tillbaka djupare än förut. Skulden till detta förfsll ligger hos en dålig regering och en usel dynasti, som tror sig kunna ha fast fotilandet, derigenom att den kastat sig i presierskapets armar och låter detta förfåa och terrorisera landet. Den nuvarande resningen skiljer sig från de många föregående derigenom, ait det icke mera är fråga om ett ministerombyte och en derigenom åvägabragt modifikation i regeringssystemet, utan om en sådan förändring, genom hvilken drottning Isabella aflägsnas, liksom förut hennes moder, och måhända hela dyn:stien får resepass. De liberala fraktionerna, som under årtionden uttröttat sig med det fruktlösa sträfvandet, att kunna bringa dena konstitutionella principen till ära och tillämpning i landet, ha nu uppgifvit hvarje hopp att nå detta mål genom ministårförändringar. Man har gjort otaliga experimenter i denna väg. När genom ena militärsammansvärjoing den 10 Juni 1863 det reaktionära kabinettet Narvaez undanträngdes och ODonnel i spetsen för de moderat-konservativa grep regeringstyglarne, skedde det sista försöket i denna riktning. ODonnel försökte att beträda den konstitutionella banan, men hans bemödanden strandade mot den kamarilla, som bildas af den undergörande och blodsvettande nunnan Patrocinia och biktfadren Claret. Redan efter ett är var ODonnel ånyo störtad af Narvaez och nu börjades ett skräckvälde sådant som till och med Iberiska halföns med blod skrifna avnaler knappast någonsin företett. Författningen suspenderades, en hop undantagslagar okt:ojerades, som gjorde det möjligt för regeringen att under masken af la.liga former börja ett formligt utrotningskrig mot de liberala, nästan liknande det Murawieff fört mot polackarne i Litthauen. Den ?nykatolska fraktion?, af hvilken Isabella förnämligast tager emot ioflytande, syftar tydlig-n till fallständigt återställande af klostren i den gamla utsträckniogen och återinförande sf inqvi sitionen. Känslan af allmän osäkerhet är så stor, förbittringet mot den genomruttna dynastien så allmän, att personer med de mest olika tänkesätt måste känna sig förenade genom den önskan att aflägsna sjelfva källan till det onda och åvägabringa ett verkligt rättstillstånd i landet. Vinner resvingen framgång, så torde det för alltid vara förbi icke blott med Narvaezr, utan äfven med drottning Isabella. Det kommer då att visa sig, huruvida de segrande nöja sig med en abdikation till förmån för prinsen af Asturien eller om de förstå att begagna det gynnsamma ögonblicket, för att realisera den iberiska idgn, genom att åvägabringa en förening emellan Spanien och Portugal under det upplysta och uppriktigt konstitutionelt sinnade huset Coburg-Bra ganaa. Likasom den öfriga utländska pressen, har äfven den franska, äfven den del deraf, som ua Smandan hänat Inna