Aftonbladet – 30 augusti 1867, sida 2

i ee ill — ieke en af dem. Couche, Sandy, Couche !? Sandy var Catherines lilla skottska råtthund, som också tyckte om kallt oxkött. PDick är en sådan snäll. gosse, sade Catherine Butler och såg dervid mycket söt och vänlig ut. Naturligtvis håller jag mest af mina bröder, men jag kan förstå att onkel Charles tycker mycket om Richard.? Åh, Richard är en präktig pojke?, sade mr Butler (ehuru ej fullt så hjertligt som då han nyss talade om steken). Han må erna få hvad han vill och behålla hvad an kan. Jag afundas honom åtminstone ej hans lycka. Men ni fruntimmer göra så mycket väsen af honom och skämma alldeles bort honom. Målning och musik är cket bra, men kom ihåg mina ord, det kan gå för längt också.? Och efter denna högtidliga varning slog husets herre i ett glas sherry, tömde det oci lemnade rummet. Då miss George en half timma sednare knöt på sig sin hatt och begaf sig på väg till Kensington, omsväfvade henne ännu de dunkla bilderna af prins Geraint och Lancelot samt Enid och kung Arthur, men bland dem syntes ock en annan bild dyka upp — en upg man med lockigt hår och mörka, grå ögon med jer ögonlock, Men snart förjagades alla andra bilder af två små gestalter, som stodo innanför jernstaketet på skolhusets gård och vinkade åt Catherine. Några ögonblick sednare sutto hom och de små systrarne, alla tre i mrs Martingales grå soffa och pratade och qvittrade som småfåglar i sitt näste. TREDJE KAPITLET. Vid floden, Catherine hade glömt morgonens poetiska