Aftonbladet – 30 augusti 1867, sida 2

med glada, strålande blickar och glömde för stt ögonblick sin roll fom guvernant. Så veckert här är! Och en så förtjusande utsigt öfver floden !? sade hon med sin melodiska, barnsliga, litet klagande stämma. ?Hvad det porslinet är vackert!? Hon råkade också att vara litet svag för vackra tekoppar och kannor och hennes styfmoder hade fordom anförtrott henne nyckeln ill skåpet, der hennes fina porslin förvarades. Detta är holländskt, är det icke?? frågade hon, och så rodnade hon och tyckte helt hastigt stt hon var förskräckligt framfusig, som kunde säga så mycket utan att man tilltalat henne. Här är något både vackert och gammalt?, sade Beamish, som gerna ville hjelpa Dick att underhålla samtalet, och kom fram med en hiskelig, gammal soppskål, som han sjelf öpt någorstädes. ?Ni skall veta att Buter och jag äro rivaler då det är fråga om samlingar.? ?Jas, sade lilla Catherine och rodnade innu djupare. Ja7, sade Beamish. Och så uppstod en ucka i samtalet och båda två blefvo mycset förlägna och ingendera visste något att äga. Under tiden hade Dick full sysselsättning med barnen, som lyckligtvis icke voro förägna alls, utan på några ögonblick gjorde ig alldeles hemmastadda: Och visa oss nu något annat?, sade Algy. Miss George!? ropade han straxt ierpå, jag tänker bli artist, som Dick — vär jag blir stor.? Ba Jysande bana, som Algy håller på tt utsteka åt sig, eller huru, Beamish?? ade Dick. (Forts.)