Aftonbladet – 30 augusti 1867, sida 2

j i j Å 4 3 ngn genomögnar denna lista, som upptager Under allt detta hade likväl inom sjelfva lde ressen en revolution försiggått, hvilken i lef af den största betydelse för dess framhy da öde och som, efter hvad de missbelåtna de åstodo, mer än något annat bidrog attlp; eddraga den franska journalistiken från ji; en höga ståndpunkt, den hittills hade in-si git. Det var införandet af goitköpspres-lle en till 40 francs om året, d. v. s. hälften tij f det pris, man hittills hade varit van att id etala. Påhittet tillkommer den outtröttlige ! H mile de Girardin, som den 1 Juli 1836 !K tsände det första numret af La Presse, der g nnonsernpa skulle göra det möjligt att sätta ge riset så lågt, hvarigenom man åter borde unna göra räkning på en så mycket större 1; ättning. Det var också, hette det, nöda ändigt att genom ett så lågt pris förskaffa idniogarna insteg hos den stora massan af ranska valmän och derigenom gifva dessa len politiska uppfostran de behöfde för att rärdigt uppfylla de medborgerliga pligter, om konstitutionen ålade dem. Huruvida letta sista var allvarsamt menadt, kan vara ikgiltigt; beräkningen slog i alla fall in. öfter ett par ärs förlopp såldes La Presse i 35,000 exemplar, en då oerhörd siffra; Ce öfriga tidningarne måste na också för att uthärda konkurrensen nedsätta sitt pris, och resultatet bäraf ser man i det faktum, att medan år 1836 antalet af de i Paris tryckta dagbladsnumren uppgick till 42,000,000, hade det tio år derefter stigit till 80,000.000, på samma gång som abonnenternas antal hade förökats från 70,000 till 200,000. En annan tidning, som började samtidigt med La Presse och till samma billiga pris, nemligen Le Sigdcle, under redaktion af Guillemot, fick också i en hast stor spridning isynnerhet bland den mindre bourgeoisien och arbetsklassen, hvilkas kanoniska skrift detta blad änou är. La Presse försummade icke heller jemte det billiga priset de öfriga loc kelsemedlen af mera ädel art; en rad af namn, jå hvilka den bjöd sina läsare, innehöll t. ex. en mängd af Frankrikes mest populära författare. Här finna vi Balzac, Alex. Dumas med en historisk feuilleton och en öfversigt öfver de nya dramatiska arbetena, Eequiros, mad. Gay, Theophile Goutier såsom konstkritiker, Granier de Cassagnac, Gozlan, Victor Hugo, som behandlade de sociala frågorna, A. Jubinal, Paul Lacroix, Jules Lecomie, Mery, Gustave Planche, Cusiine, Eug. Sue, Scribe, Souhe, Jules Sandeau 0. s. v. 0. 8. v. Redan då follndt it MMMM MG mn mm AA m mm AA HH M MH dd rr PD fa män med högst olika politisk trosbekännelse, märker man, att ett bestärndt politiskt program icke var hvad Girardia ämnade uppställa. I politiskt afeeende slöt han sig närmast till ordningspartiet och troddes till en del mottaga ingifvelser af Mol6; men hvad han liksom den samtidiga Sitcle förnämligast lade vigt på var behandlingen af de sociala och nationalekonomiska frågorna; detta var hvad Victor Hugo en gång uttalade i sitt yttrande: ?Conceourons ensemble tous, chacun dans notre region et selon notre loi particuligre, 4 la g:ande substitution des questions sociales aux questions politiues. Tout est lå. Tåchons de rallier å Fidee applicable du progrås tous les hommes delie, et dextraire un partisuperieur qui v.uille la civilisation de tous les partis inferieurs qui ne savent ce quils veulent. Lika öfverdrifven, som man från en sida har varit i sina loftal öfver Girardin, då man velat göra honom till en formlig inkarnation af den franska journalistiken, lika obilligt her man ofta bedömt honom, när man har velat tillskrifva honom skulden för pressens förmenta förfall. Man her velat göra bonom till blott och bart en spekulant, derföre att han införde godtköpspressen; men det är näppeligen dennas skull, att reclamen bar trängt sig in nästan ialla tidvingar och spridt sig med en verklig parasitisk frodighet. Hvad man icke kan förneka godtköpspressen är, att den — antingen nu deita från början föresväfvade GiI rardin såsom ett eftersträfvansvärdt mål el ler ej — har åt journalistiken eröfrat en talrik klass af läsare, hvilka förut hemtade l all sin endliga föda ur dumma almanackor leller lika dumma uppbyggelseböcker. En läsarekrets har, såsom sagdt, blifvit upparI betad, och det gäller nu blott att leda denna å rätt väg. Girardins politiska åsigter ba anske icke varit särdeles utpräglade; men han har dock i den riktning, i hvilken hans -lintressen väsentligen gingo, nemligen den sociala, utvecklat en ihärdighet och på -Jsamma gång visat en Sorter då den politiska situationen blef mera spännande, hvilka måste förskrifva sig från någonting .Jannat och mera än blott och bart lusten att väcka uppseende och förtjena penningar. Det låter väl litet charlatanmässigt, när han lofver sina läsare ?en id6 för hvarje dag?; men han gjorde sitt till att uppfylla löftet, -loch må det ock så vara, att han stundom skulle ha gjort väl uti att låta sina ideer mogna litet mera, :å bar det likväl nog i . det hela taget varit mera kärnor än agnari den säd, han så outtröttligt utsått och för hvilken han med så stor ifver har odlat jordmånen. 1848 års republik gal pressen fullkomlig frihet; men det var långt ifrån, att den vi sade sig mogen och värdig att åtnjuta denna frihet. En verklig babylonisk förbistring appstod, hvilken tyvärr hade lika många bedröfliga som komiska sidor. Det gagnar till intet att försöka någon systematisk mönstring med dessa odisciplinerade horder, och vi vilja derföre endust i förbigående draga fram några stycken ur hopen och ett ögonblick roa oss åt deras oartikulerade tjut och vilda miner. N:r 1. Le Christ republicsin?. ?Hvem är den republikanske Kristus? Säkerligen tlär det icke prestervas Gud. Mellan svart -Irockarne och menniskornas frälsare är det lett svelg. Mellan religionen och den prester