Aftonbladet – 30 augusti 1867, sida 2

Dicks atelier var vid Queens Walk. Han odde i ett af dessa gamla mörka hus, som igga vid floden. Han kunde se lastpråmarne så förbi och ångbåtarne glida fram emellan räden, hvilka voro planterade längs med stranden. Ett eko at Londons buller tyckes studsa mot de gamla portarne till hans ädgård, inom hvilken allt var stilla och yst, uppfyldt af förflutna tiders minnen. ön gammal baldakin från drottning Annas id beskuggade ännu husets port, och han var mycket stolt öfver sin ekpanelade sal och förmak, samt trappan som ledde upp ill hans atelier. Hans vän bodde tillsamnans med honom. Mr Beamish var anställd vid utrikesdepartementet, och hade goda utsigter för framtiden. Emedan ban var enda sonen och hade blifvit mycket strängt upp fostrad, kände han sig naturligtvis dregen ill Dick och hans fria lefnadssätt, och de åda unga männen kommo också mycket räl öfverens. Huset hade förut varit en xlosterskola der tysta, beslöjade nungor hade väfvat från rum till rum, och rosenkindade varn hade lekt och sprungit omkring i saen, och kanske ätit sina smörgåsar i den stora med utbyggda fönster försedda mat alen. Dick och hans vän hade händelsevis ett stället en dag, och då det genast bebasade dem beslöto de att taga det till sin ostad. Barnen och nunnorna försvunno senom jeroportarna och Butler satte arbeare till att reparera och ordna, hvarefter an slog sig ner der med sin duk och sina örgkoppar. Hans atelier var ett stort aflångt rum, hvari juset inföll från fönster på motsatta sidor. för att efter behag kunna förändra dageni ummet, hade tunga gardiner och papperskärmar blifvit uppsatta. Golfvet var beagdt med mattor och några gammalmodiga