Aftonbladet – 29 augusti 1867, sida 2

å sin svarta häst — likt åskmolne vars bälte löses af den stigande stormen.. Vapnen drabba samman, versens jemna tak klingar som musik i den unga flickans öra hon tycker sig omstrålad af ett egendomlig solljus, tycker sig höra stridslarm och va penklang i fjerran, och då dörren går upj och någon kommer in, tror hon nästan at det är prins Geraint, då hon drömmande lyfter sin blick från boken. Men i näste gekund är hon åter förvandlad till mis: George, guvernenten, som artigt säger til den inkommande: De äro alla ute, mr Butler. Miss Ca therine och hennes far hafva ridit ut til Csörleon, men komma hem till andra fru kosten.? Catherine, som sjelf återvunnit den van liga jemnvieten i sitt sinne, undrade hvarför mr Richard Butler småleende såg på den lilla gröna boken hon höll i han den. Hon såg på honom; han kunde icke gerna föreställa prins Geraint, hen var icke så lång och bredaxlad; han hade blondt lockigt hår, mörka, grå ögon med ett äröm mande uttryck, rak näsa och fina musta scher. Han sig bra ut och var klädd efte modet för dagen, med en blomma i knapp bålet. Jag tror ej att jag kan vänta tills d komma?, sade han. Kanske ni vill vare god och säga dem att det är i morgon och icke om torsoag, jag önskar att de skols dricka t6 hos mig. Barnen måste nödvän digt också vara med. Jag biir mycket led. sen om de icke komma alla. Farväl, miss James?, tillade Richard artigt; jag ser ati ni läser min Tennyson.? Han sprang utför trappan och tänkte under vägen: Hvarföre plär man alltid eljes välja så fula guvernanter? Min tents miss