Aftonbladet – 28 augusti 1867, sida 2

w———---— —-—z nn O— — — ——— ———-— Å.X W -?r . säkert kämpa emot dessa känslor. Men hor också kallades en gång, Catherine? Kitty? Cathv?; det var när hon var sjutton å och det är nu tre år sedan. Nu göger in gen något annat til, henne än ?miss George? såvida icke Algy någon gång utbrister Halloh! George har en ny hatt igen! Äfven detta är bättre än ati vara miss) från morgon till qväll, tänker stackars lill: George?. i Hela dagen tycker hon sig höra föräldrar bröder, systrar, som ropa henne: Catherine, hästarne äro framme! Cathe rine, vi vänta på dig! Catherine, här ä) en bukett till dig! Skolrummet låg en trappa upp midtemo salongen, så att barnen och guvernanter kunde höra allt som föregick. Det synte: den sednare ibland litet hårdt att all lyck? och glädje, all lifvets munterhet och behag alla förhoppningar, all omsorg och allt be skydd skulle vara för den ena Catherine — allt hårdt arbete och sträfvan, ensamhet och förbiseende för den andra Catherine. Musil och vänliga ord, klara dagar, sympati, per lor, blommor, vackra klädningar för der ena — grifflar, gnisslande mot skiffertaflar enformighet, tystnad, reglor, linealer, bläck plumpar otillfredsställda önskningar, tema. öcker fulla af fel, slitna lexika, för der andra! Oeh i dag finner miss George at! det är särdeles svårt att hålla tankarne fas: vid Augustas motvilliga redogörelse för claget vid Tewkesbury. Solen skiner, klockan slår, fåglar hoppa på fönsterkarmen, pen: nor skrapa mot papperet, man stannar och talar utanför dörren — det så mycket som förströr en. Tankar komma surrande som flngor, inbillningar blända som solstrålar. Det är mr Beamishs röst, säger Lydia lyssnande, Så ofta han kommer.?