Aftonbladet – 26 augusti 1867, sida 2

Hade Eva strålande bruna ögon, undrade Butler; brukade hon gå ut och in i huset, ständigt sysselsatt? bryggde hon cider och rensade sallat och tände hon en liten brasa om aftonen med torra, sprakande stickor? Plockade hon omsorgsfullt upp den frukt som föll af träden och förvarade den? Bröt hon blommor för att pryda sin sal och gröna löf för att ge de unga qvigorna att äta? Strödde hon ut korn åt småfåglerne under himmelen? Kallade hon alla djuren vid namn och smekte dem med sina vackra, fina fingrar? Och då de blifvit utdrifna ur paradiset, spann hon dåxtill kläder åt Adam och sig sjelt med en slända och ett hjul, som qvinnorna göra här? Hade hon en mild, djup röst med. en underlig klang deri? Dick suckade åter och fortsatte sin väg blickande upp pv ett stort moln som seglade öfver hans hufvud. n vagn rullade långsamt förbi bonom uppföre backens— Den var full af landtfolk: en ung man med en ros i knapphålet höll tömmarne; bredvid honom satt en gubbe. Inuti viga sutto tre qvionor och nägra barn. En liten pojke lutade sig öfver sidokårmen, blåste i en stor blecktrumpet och svängde en flagg. De andra barnen viftade med gröna grenar och drogo i en lång vinranka som släpade efter vagnen; korgar voro fastbundna under vagnsstången, två hundar sprungo skällande omkring och de åkande sjöngo ett slags kör under det vagnen rullade fram på den steniga vägen. et såg nästan ut som det lilla sällskapet återvände från en döpelseakt; de voro så smyckade med hvita band och blommor. En af de unga qvianorna höll ett litet hvit: klädt barn i sina armar; en annan höll med ena armen fast en liten vacker flicka med