Aftonbladet – 22 augusti 1867, sida 2

Peloities, som råkade. gå förbi, trodde at han beundrade kennes granna klädsel. Hor rätade på sig, viftace med handen och hel sade artigt. Mären besvarade helsninger med en rask glissade. Jag undrar ofta?, anmärkte Fontaine. det han åter satte den bredbrättade panama-hatten på hufvudet, ?huru den he: jerlige karlen, Pelotties, kunnat få det inallet att gifta sig med det der förskräckliga runtimret. Hon medförde en god hemgift let är sannt, och goda slägtförbindelser i Caen och likaledes i Bayeux; men i hans tälle skulle ingenting i verlden förmått mig utt förena mig med ett så obehagligt och lla uppfostradt fruntimmer. Ni har således tänkt på att gifta om er?? rågade Butler med en sidoblick på märens ustiga figur. Fontaine såg förlägen ut, och knäppte gen sin rock. Jeg tänkte en gång att göra ett sådant örslag?, sade han, till en person som var sanska förmögen och som skulle blifvit en od moder åt min son. Jag anser mig unna säga er att personen i fråga var just röken Chretien. Men, i alla fall, hvarföre kulle jag också gifta mig? Min goda värmoder vårdar min lilla son med största mhet; min svärfader är också mycket fätad vid barnet; jag har en förträfflig husållerska, vår tamilj utomordentligt tillgifen — ni känner ju Justine? Ibland, likväl, ade Fontaine och såg utåt sjön, ?kommer jer öfver mig en obestämd känsla, ett slags fvertygelse att om jag kunde finna en pasande nerson att erbjuda min hand och mitt em, skulle lifvet synas mig mindre enfornigt, mindre intresselöst. Jag skulle känna nig gladare, vid bättre lynne, vid sidan af n angenäm följeslagarinna. Men detta är