Aftonbladet – 22 augusti 1867, sida 2

STOCKHOLM den 22 Aug. Om Frankrikes senaste tillgöranden i den nordslesvigska frågan och hvad som dermed l: står i sammanhang, lemnar oss en tillfällig sorrespondent till vårt blad följande uppysningar från Paris: Den nordslesvigska frågan närmar sig skenbart sin lö ning, men försigtiga perso: ner skulle ävnu icke vilja gå i borgen för, att lösningen är att förvänta på allvar och på ett för båda parterna tillfredsställande sätt. Hvad officiösa och icke officiösa tid ningar i Berlin och Paris ha berättat om de senaste underh-ndlingarnes gång är alldeles oriktigt och till en del beräknadt damuser le tapis, såsom fransmänn n bruka såga. Det är t. ex. och framför allt icke ett sanni ord i Weserzeitungs påstående, att grefve Bismarck i en instruktion till preussiska ambassadören i Paris, grefve Goltz, kategoriskt tillbakavisat Frankrikes inblandning i frågan och derigenom satt Tuilerieskabinettet i valet mellan att inom ätta dagar förklara Preussen krig eller återtsga sin bekanta depesch, hvarpå la note reculade lästes i Monitören, och alla mått och steg af franska regeringen i denna sak förnekades. Al! denna för de ehauvinistiska kretsarne i Tyskland hopsatta berättelse af Bremer-tidningen är, såsom sagdt, alltsammans osannt. Jag kan, stödd på säkra underrättelser, beteckna fölnude såsom det rätta förhållandet, hvarvid ör sammanhangets skull upprepandet af några redan bekanta data är oundgängligt. Sedan grefve Bismarck på det tillfyllest konstaterade sättet väckt fråga i Kjöbenhavn om utförandet af art. 5 i Progfreden och kommit fram med anspråket på garantier för de tyska invånarne i de distrikter som skulle återlemnas, samt Danmark derefter afböjt sistnämnde anspråk, meddelade danska regeringen förtroligt detta svar i Parig, hvarpå franska utrikesministern tog sig anledning att i sin mycket omtalade instrnktion till franska sändebudet i Berlin hr Lef.byre de Behaine framställa franska regeringens åsigt om saken, och det kan icke nekas att denna i det stora hela var gynnsam för den danska synpunkten. Allt detta är temligen bekant. Jag måste dock tillägga att Danmark, råsom det från tillförlitligt båll föreäkras, icke gjort någonting som kunde föranleda frenska regeringea till ett yttrande eller i allmänbet till en diplomatisk inblandning. Man låter tvärtom till och med i det härvarende mot Preussen vänliga lägret Kjöbenhomvsregeringens vid detta tilltälle ådagalagda återbållsamhet vederfaras all rättvisa. När nu markisen de Moustier förtroligt underrättade grefve Goltz om det steg, han tagit i Berlin, anmärkte han, ait han hade undvikit allt hvad som kunde förvärra saken öch tolkas såsom en obehörig inblandning af Frankrike. Vi ha icke?, lär ministern ha yttrat. ?:att oss på våra höga hästar och icke stigit fram med Pragfreden i hand uti Berlin.? — 1 sjelfva verket åberopas, såsom man vet, fredsfördraget icke uttryckligen och formligen i den franska depeschen. — Markis de Moustier slöt samtalet med grefve Goltz med att uttrycka sin förhoppning, att de vänskapliga förhållandena mellan Preussyn och Frankrike icke måtte bli störda genom det franska sändebudets i Berlin återhällsamma meddelanden. Emelertid hade franska regeringen lemnat br Lefebvre de Behaine valet öppet att antingen till en del eller i dess helhet meddela depeschen vare sig åt den preussi-ka understatssekreteraren hr von Thiele eller grefve Bismarck efter hans återkomst till Berlin. Men hr Lefebvre visste af erfarenhet hån förra fall, att dylika kommunikationer till grefve Bismarck icke voro bland en utländsk diplomats angenämaste uppgifter. Hen fruktade för den preussiska premierministerns nervösa retlighet och föredrog att uppläsa sin depesch för hr von Thiele, först fragmentariskt och derpå i dess helhet. Snart derpå fick man se utdrag eller åtminstone analyser af dokumentet i den tyska pressen, der de väckte stor förbittring. Detta var just på den tiden ganska olägligt för den franska regeringen, och alltså följde nu Monitörens vederläggning, som förnekade att någon formlig not, hvarom i sjelfva verket fråga icke heller varit, blifvit aflemnad i Berlin. För dåen uppmärksamme betraktaren betydde detta detsamma som Frankrikes beslut att tillsvidare låta saken hvila, och polemiken mellan de officiösa ti ningarne i Berlin och Paris har också sedan dess anslagit en mildare tonart. Alla moderata politici önska em llertid såväl här som i Tyskland, att den nordslesvigska frågan rätt snart måtte bli afgjord i Pragfredens syftning. Den europeiska fredens intressen kunna endast vinna derpå, och det skall äfven komma Preussen till godo, om dess trohet mot fördragen otvifvelaktigt dokumenteras genom dessas faktiska utförande. När jag håller på att sluta mitt bref, får jag höra ett rykte, att hr de Moustier skall vara osäker i sin ställning och kommer att få en efterträdare. Underrättelsen tarfvar väl bekräftelse, och jag haricke tid att före postens afgång kontrollera den. SEGERSTA Folkbanker i Stockholm. Uti särskilda till K. M:tiogifna framställningar hafva dels t. f. medicinalrådet doktor A. H. Wistrand, fabrikören C. J. Schmiedte m. fl. i egenskap af interimsstyrelse för åtskilliga här