Aftonbladet – 22 augusti 1867, sida 2

klarare; man kan se landtfolket klättra öf ver klipporna bakom staden, och höra sor och skratt från detterrasstormigt åt sjösidar utbyggda torget. Och under tiden vandre mären och engelsmannen långsamt tillbaks till Tracy, medan solen sjunker och de nyck fulla skuggorna förlänga sig mer och mer ?Jag hoppas det ej måtte dröja länge ionan ni åter besöker vår lilla stad?, ytt rade m. Fontaine artigt till engelsmannen. Jag hör att ni reser i morgon och att ma dame de Tracy åtföljer er.? Min tant förklarar, att hon omöjliger kan resa allena?, svarade engelsmannen och ryckte på axlarne. Han talade särdeles goc franska för att vara engelsman, I annai fall skulle jag gerna velat dröja här en vecke ännu.? ?Ni har ännu icke besökt ostronbankarns vid Courseulles?, sade mären med bekym: radt utscende. ?Det är skada att ni re:cel så snart.? Jag är ledsen öfver att gå miste om et! sådant nöje?, svarade engelsmannen små: leende. Mären i Petitport tycktes anse denne ledsnad både uppriktig och naturlig. ?Courseulles är ett mycket intressani ställe?, eade ban. ?Främlingar komma från när och fjerran för att besöka det. Ni har ingenting jemförligt dermed i ert land, skulle jag tro. Ni får der se ostronodlingen bragt till den största möjliga fulländning. Ostronen äro för öfrigt rätt kloka djur, har man försäkrat mig; det skulle man eljest knappast föreställa sig. Ni ser dem der sorterade efter storlek i beqväma dammar. Der finnas alla slag — från den ofantliga patriarkostran till små, små nyfödda, en maillot, så att säga. Inkomsterna äro ofantliga. Och sedan är der en så herrlig luft i Cour