Aftonbladet – 21 augusti 1867, sida 2

des först som ett amendement af öfverhuset, och antogs, dock först efter ett lifligt motstånd, af underhuset. Bland motståndarne till densamma voro ej blott cheferna för torypartiet, lord Derby och Disraeli, utan äfven den liberala sidans två förnämsta ledare, Bright och Gladstone, som båda varnade för detta experiment, som stode i så uppenbar strid mot pariamentarismen såsom den hittills blifvit uppfattad. Deremot uppträdde lord Joha Russell för den nya idn. Genom parlamentets nu fattade beslut blir dock systemet endast partielt tillämpadt. Det är nemligen stadgadt att hädanefter i valorter som ega utse tre representanter — det är tolf städer som ha denna rätt — hvarje valman blott får rösta på två personer, hvarigenom det blir tillfälle för minoriteten att besätta den tredje platsen med den af sina kendidater som erhållit de flesta rösterna. 1 Londons city, som väljer fyra representanter, blir förhållandet tre till en. Dessa äro de grunddrag efter hvilka från den 1 Januari 1869 Englands underhus skall väljas. Några stora, genomgripande förändringar ha visserligen dermed ej skett i den engelska författningen; men engelska folket har, troget sin gamla sed, gifvit nya till mognad komna sambhällselementer direkt del i landets styrelse, och på detta sätt lemnat ett nytt prof på spänstigheten och assimilationstörmägan hos denna konstitution som genomlefvat så många sekler. Något ens för en längre tid afslutadt verk ir dock ej denna parlamentsrefor m; engelsmännen erkänna det sjelfva. Nya samhällsklasser rycka, med den stigande biidningen och välmågan, oupphörligt fram, och man hör redan stegen af de frammarscherande. De skola fordra sin rätt, och en ny reformagitation af vida större dimensioner än denna skall då börja.