Aftonbladet – 13 augusti 1867, sida 3

och har flera gånger af sina invånare blifvit försvaradt med svärd i hand. Nedanför Melk rinner Donau genom en flera mil lång dal, som på ömse sidor inneslutes af höga fjellväggar. Det är en färd genom sagornas och legendernas land. Der i borgen Aggstein bodde fordom en riddar Schreckenweld, som roade sig med att på lediga stunder läta sina föngar springa från Nippan ned i floden. Här kastade.sig en förälskad ungersven med sin brudi strömmen, för att undkomma en afundsam rivals krigare. Flodguden förde de älskande helbregda till stranden, men drog krigarne ned i gjupet, då de ville följa uvgersvennen. De älskende hafva i alla tider baft mäktiga beskyddare. Men se hvilken besynnerlig prydnad på S:t Michsels gamla kyrka. Sex berar springa i rad öfver taket. Enligt en sägen lörer snön en gång legat så hög att hararne sprungo kapp öfver kyrkan, och det är till minne af denna händelse, som templet fätt sin besynnerliga prydnad. Alla dessa ruiner, slott, kyrkor och kloster, som sväfva likt föglar i molnen, äro oräkneliga. Hvar ett berg höjer sig bar man byggt hus och torn på spetsen. Man ser genast att mean är i ett laud der höga herrar sedan länge haft makten i sioa händer, ty det blygsamma folket nöjer sig med att bygga och bo i dalarne. Floden delar sig åter i tre armar, eom famna löfrika öar. Der bakom träden se vi ett torn i fjerran. Ett sådant torn reser sig icke i en småstad, och aningenv säger att det måste vara Stepbanskyrkan i Wien. Fartyget lägger till vid Nussdorf och vi gå ombord på en mindre ängare, som för oe8 in i kenalen. Här stå vi nu på Frans Josefs kaj och blicka inåt kejsarstaden. Hur fioner vi första intrycket? Förtjusande damer, som stå der på hängbron. Så låt oss då se på dem och tala om staden en annan gång. Richard. PYRET EAA