Aftonbladet – 13 augusti 1867, sida 2

gonblicket af den Langletska ritningen, varigenom man åtminstone slapp ise natioalförsamlingen inspärrad i ett dystert och ungt ?Rathhaus.4 Det lilla, närmast i eoelsk-götisk stil uppförda lustslottet Oscarsal, hvarill ritningen gjordes af en dansk rkitekt Nebelong, är kanske den bland yggningar från denna period, som på de lesta åstadkommer det angenämaste intrycet; det var, isynnerhet under de första åren, ristianiaboernas stolthet och glädje, hvil-. et kanske mera kan tillskrifvas den heltl ch hället af våra egna konstnärer utförda l itstyrseln med utsigter från landets märklisaste trakter, genrebilder ur folklifve., bilduggarearbeten ut vär gamla mytologi och vistoria samt det ovanligt lyckliga begag-l andet af en i och för sig utomordentligt! inslående belägenhet, än egentligen sjelfva yggnadens prakt eller konstuärliga fullkomighet. Emellertid hade Kristiania mycket hastigt växt i välstånd och omfång. Man började nose nödvändigheten af att icke allenasi efer eldsvådor och vid dylika tillfällen ordna oebyggandet af sjelfva staden, utan äfven, så vidt det lät sig göra, förhindra, atti dess omedelbara grannskap alltför oregelbundna örstäder uppstodo. Förnyade utvidgningar af stadens område — den sista och största på 1850-talet — ha dock ännu icke förmätt afhjelpa denna olägenhet; hvarje gång ia straxt utanför stadsgränsen på vestra sidan skjutit fram konfusa villa-anläggningar, mot öster små, tätt bebodda arbetareoch proletärstäder, bestående af illa uppförda träbaracker och i såväl hygieniskt som i alla andra afseenden under all kritik. Det var först åren närmast efter 1850 som i trakten mellan kungaboningen och den omkriag 1000 steg längre mot vester liggande Uranienborgskogen nägra villor bör. jade resa sig, hvilkas närbelägenhet till staden gjorde, att de kunde b gugnas både vinter och sommar, under det att de likväl voro helt och håilet aflägsnade från stadens larm och i början ännu lågo temligen fritt, åtekilda från hvarandra gesom trädgårdsanläggniogar. Det var derför icke att undra på, att det smart blef mycket jägtande efter bostäder på detta håll, och sit en hel hop hus i en hast reste sig, hvilka efter jordegaren fingo namnet Homansstaden. Medan hufvudstadens rika handelsstånd omvexlade med sina präktiga vinterbostäder inne istadens medelpunkt och sina villor eller, såsom de med en speciel kristianensisk term kallas, ?Lökker? — härledt af ?at lukke?, således inneslutna, inhägnade ställen — vid Drammensvägen eller på Ladegaardsön, var det för det mesta embetsmannaståndet som slog sig ned i Homansstaden. Genom stadsgränsens utvidgande på 1850 talet blet likväl hela denna trakt indragen under Kristianias område, och nu började, under det att sjelfva Homansstaden småningom blef tätare bebygd och fick ett merastadsmes sigt utseende, åter vester om den på IHegdehougen eller, såsom det väl rätteligen heter, Hejdehougen en ny förstad uppstå, hvilken tyckes vilja öfvertaga den roll, som Homansstaden nu snart mäste afstå. På de sista åren har dessutom på sluttningen från Hejdeho ugen nedåt mot Drazmmensvägen yt terligare uppstått en ny förstad med pamnet Briskeby, vackert och Juftigt belägen, med en förtjusande utsigt öfver fjorden, för öfrigt bestående af mindre ansenliga trähus. Den bebos isynnerhet af arbetsfolk, som har sin utkomst af de nya qvarteren på Hejdehougen och i Homansstaden. Den väsentligaste förändringen i sjelfva stadens utseende åstadkoms af den stora eldsvå an på 1850-talet, hvilken lade flere af stadems äldsta, mellan Kongens Gade, Östregade, Dronningene och Prinsens Gader belägna qvarter i aska. Inom ett år reste sig äter dessa stadsdelar med höga, väldiga byggniogar, i bottenvåningen nä stan uteslutande upptagna af butiker, handelekontor och andra affärslokaler. Tyvärr lyckades det icke egarne af de nedbrunna tomterna att komma öiverens om en plan, som framlades, till ett symetriskt bebyggande af dessa trakter med genomskärning af täckta passager. Hvar och en ville bygga efter sitt hufvud, och så fick man här äter samma anblick, som möter åskådaren öfverallt i den norska hufvudstaden: alla möj. liga stilformer sida vid sida, våningar och tak i olika höjd om hvarandra, en oreda, som gör att till och med det, som isoleradi skulle ha tagit eig bra ut, nu förbises af den utef denna konfusion tröttade blicken. Endast mycket få af dessa med stor kostnad uppförda hus ådrega sig i någon syn: nerlig grad den förbigåendes uppmärksam het, såsom kreditbanken, konsul Peter Pe tersens egendom i hörnet af Östregade och Kongens Gade, samt grossbandlaren Guld: brandsens ståtliga tvåvåningshus (arkitekter Nordan) i hörnet af Östregade och Kirke: gede. Icke långt härifrån blef ett par år sednare grundstenen lagd till den nya storthingsbyggnaden, ett arbete, som både ge nom sitt ypperliga, fria läge med fagaden vänd mot en stor öppen plats och genom sin rika arkitektoniska utstyrsel i hög grad gör det karakteristiska intryck, som man eljest vid så många af våra offentliga bygg: nader helt och hället går miste om. Hå som bekant är, blef denna byggning det Eris-äpple, som framkallade ett riktigt tro. janskt krig mellan ?smakens kritici och re censenter?, ja som snart sagdt söndrade hela staden i två fiendtliga läger. Följder häraf blef, att dess arkitekt, svensken V E. Langlet, under sin fleråriga vistelse ba icke kom att bygga synnerligt annat, utom storthingsbyggningen, än nögra få privat hus, af hvilka somliga, såsom t. ex. asses sor Mariboes egendom på Östregade, mäste räknas bland de vackraste specimina af pri vatarkitcktur, som Kristienia har att upp visa. fr SEE OR STAR EN