Aftonbladet – 12 augusti 1867, sida 3

ri hitkom och utsatte sig frivilligtför det lyngs:a ansvar i följd af ett handlivgssätt som enstämmigt fördömes af olia länd-rs lagar och för hvilke: straff blifvit stadcadt i flera af republikens lagar, af hvilka den sednaste var denna lag at den 25 Januari 1862, som bandlar om förbrytelser mot nationens oafhängighet och säkerhet, mot folkrä:ten, mot personliga rättigheter, eamt det allmänna lugnet och den allmänna välfärden. De notoriskt kända hanulingarne ut Maximilians bana omfatta större delen af de i denna lag Janförda, med straff belagda fall. Han lä. nade sig ej blott till ve g åt en utländsk , lintervention, utan han hitförde äfven endra -Jutländningar, österrikare och belgier, undersåter af främmande makter som ej voro i d republiken, för att med dem för ing mot oss föra ett flibustierkrig. sikte för alltid störta de politiska inrättningar och den regering natiouen gejelf I gifvit sig, påstående att denna regering blifI vit helt engolt efskaffad genom omröstningen af några af de frä mmande inkräktarne besoldade och utvalda eller genom närvas Iron af hotelserna af en utländsk soldatesk skrämda personer, Med våld och utan nåIgon laglig rätts nd förfogade han öfver mexikanarnes lit, rättigheter och intressen. Han utfärdade en förordning som innehöll barbariska föreskrifter om mördandet af de mexikanare som försvarade sitt fäderneslands sjelfständighet och institutioner, eller vågrade att angifva dem som stridde för desamma. Han var orsaken till otsliga blodiga afrättniogar i enlighet med denna förordning, hvilken ban först tillämpade mot framstående mexikanska patrioter, om hvilka kunde förutsättas att de ej ännu hade någon kännedom om dess uttärdande. Han befallde sina egna soldater, eller tillät ätminstone, under den falska titeln af ett nationens öiverhufvud, den främmande inkräkarens goldater att nedbränna eller förstöra hela städer på mexikanskt område, isynnerhet i staterna Michoacan, Sinaloa, Chihaahua och Nuovo Leon. Han befalide sina egna agenter, cller tillät utländningernes agenter att mörda flera tusen mexikanare, hvilka försvaret af deras fåde:nesland tillräknades som ett brott. Och då den främmande maktens härar drogo sig tillbaka och han såg hela republiken resa sig i vapen emot sig, samlade han omkring sig nägra af de mest skuldbelastade männerna frår vårt borgerliga krig och snvände alla wvåldets medel: rofferi, mord och brand, för att sill det yttersta upprätthålla sin falska titel, d-a hen ävnu ej ville aflägga, tills han ge. nom sskernas två g, var starkare än hans vilja, såg sig kad att uppgifra en Bland dem som bemödade sig att till des sista bistå borom som uteaite sig för alla följderna af sitt förräd-ri figurera de så kallade genera!erna Don Miguel Mirsmon och Don Tornas Mej:å såsom de förnämsta. De hade i Queretaro blifvit beklädda med cen framstående befattningen fåsom kårbefälhafvare i Maximilians arme, Redan för länge sedan hade dock dessa båda general:r utsatt sig för eit svårt ansvar dei genom alt de i måvga år underhållit det borgerliga krigot uten ett skygga tillbeka för de mest bro ts!iga hendlivgar, och ständigt varit ett hinder och en hotelse för lugnet och de republikanska institutionernas bestånd. Artikeln 28 i den anförda lagen stadgar, stt det straff hon bestämmer skall kunna verkställas v ot de skyldiga på blotta identifikationen af deras personer om de blifvit gripna flagrante delicto eller tagits i en strid. Då dessa båda omständigheter i förevarande iall sammanträffa så ekulle sakernas faktiska förhållande vara tillräckligt att ge osa rätt att förfara i enlighet med den nämnda Jagparagrafen. Icke desto mindre harr geringen, då hon är sinnad att begagna sin utvidgade makt på det sätt att ett fullständigt rättfärdigande af förfarandet i detta hänseende kunde ernås, beslutit, att det för andra fall af denna lag föreskrifna rättegångssätt skall för denna gårg inhiberas, å att vid domstolsförhandlingarne hvarje försvar, som de anklsgade önskade förebringa, måtte få tillfälle att göra sig hördt och domen fälles såväl i öfverensstämmelse härmed som med rättvisans kref. För detta ändamål har medborgaren-presidenten beslutit, att ni eger att foga anstalt om öppnande af rättegång mot Ferdinand Maximilien af Habsburg och hans så kallade generaler, Don Miguel Miramon och Don Tomas Mejiå, samt att den föres i öfverensstämmelse med art. 6 och 11 af lagen af den 25 Jan. 1862, hvilka bestämma formen för rätt-gångssättet. Hved de öfriga i Queretaro tillfångatagna officerarne eller fuoktionärerna beträffar, så eger pi att ivsända förteckningar på dem till regeringen, med uppgift på deres rang eller den grad de innehade i cen fiendtliga armån, så att ett beslut i öfverensstänamelse med omständigheterna i hvarje särskildt fall må kunna fettas, Sjelfständighet och frihet! Mejia.? Den mystiska brefpackan, som Maximilian skulle deponerat i drottning Vic:orias händer, spökar återigen. En korrespondent från London till Neue Freie Presse i Wien vill nemligen veia, att hufvudändamålet med kejsarinnan Eugenies besök på Osborne hos drottning Victoria ej varit något annat än att söka skaffa sig visshet -m dessa papper och om möjligt förmå den höga värdinnan att utlemna dem. Man tyckes i Tuilerierna ha trott att intet lämpligare sätt för underhandlingar i denna ömtåliga sak cåfves än ett direkt sam:al mellan två damer. Resultatet har dock i Osborne ej utfallit gynnsamt för det franska hofvet.? FER. a an än