Aftonbladet – 9 augusti 1867, sida 3

Cnsändt.) I anledning at ett par artiklar angående frökenreformen, hvilka måndagen den 22 Juli syntes uti Göteborgsposten har den akt ningsvärda tidningen afgifvit på en gäårg både sitt votum och sitt veto uti frågan. Gö teborgsposten har begått det stora felet ati af en principfråga endast göra en smakfråga Hvad några bälda riddare? eller Pkänsligs qvinnonaturer? tänka eller känna, kan ju göra alldeles detsamma, derom äro äfven vi ense, men den stoia grundsatsen alla konst gjorda klass-skilnaders försvinnande får al. rig glömmas. Under alla dessa skenbari obetydliga förändringar är denna tanke den röda tråd, som såmmanbinder och förenar dem till ett slutligt stort och lyckligt helt. Att Göteborgsposten icke alls betänkt detta framgår af hela dess anförande, som vi drista endast tillskrifva en ögonblicklig lapsus?. Mot vanan har den tidningen, annars så sonnt liberal och framåtgående, visat si kortsynt och stillastående. Med ledsna hafva vi sett detta, och såsom verkliga vänner kunna vi ej underlåta att fästa uppmärksamhet härpå. Så t. ex. tvekar Göteborgsposten, för att bemantla sin ovilja mot frökenreformen, ej att begagna sig af den gamla utnötta taktiken, att då man icke kan få bort allt titelväsende icke vilja hafva bort något. Liksom icke Göteborgsposten visste, att för att en gång komma till allt mean måste börja med något. Den säger t. ex. att så länge titelsjukan i all sin glans ännu florerar inom sällskapslifvet, så länge den konventionella artigheten oundgängligen kräfver benämningar sådana som: fru öfverstelöjtnantskan, fru rektorskan, fru konsulinnan och dylikt, när man tilltalar gifta damer, så länge anse vi den ifrågavarande nya titeln för de ogifta damerna allenast som en halfmesyr af intet värde. Vi upprepa alltså: så länge pressen och allmänheten icke lyckas i sina allvarliga bemödanden stt genomdrifva tilltalsreformen, så länge anse vi det i högsta mätto otillständigt ) ett agitera för småsaker, och så länge kommer äfven denna tidning att i sina spalter bibehålla den benämning, mot hvilken så många bålda riddare, antagligen dertill inspirerade ef känsliga qvinnonaturer, på sednare tiden uppträdt å den publioistiska arenan.? an man tänka sig en mera barnslig tankegång. Vet då icke Göteborgsposten, att det just är genom måncsa små eröfringar, som man slutligen kommer i besittning af hela landet. Sällan om ens någonsin har en eröfring blifvit gjord genom ett enda slag. Är Göteborgsposten så oerfaren att hon icke vet, att just det tåliga, långsamma framåtskridandet är det som säkrast hinner målet — har hon glömt: Robert Bruce och spindeln. Under intrycket af sin egen höga och ofelbara vishet förbiser Göteborgsposten alldeles den sociala vigt detligger deruppå, att allt, som bidrager till. ått slutligen upphäfva de konstgjorde klass-skilnaderna, af den sitt sanna värde medvetna pressen måste understödjas. Allt som bidrager till att ställa menniskorna eom bröder och systrar vid hvarandras sida bör hedras och framhållas på det att menniskovärdet, detta förargliga ord, denva nagel i ögat på så mången högvälboren dumhet, fullblodig bögfärd eller ärfdt föreställningssätt, ullt mer och mer må blifva hemmastadt och vinna fotfös ste på jorden: En gåvg mäste detta ord dock bliva menskoslägtets lösen, den egid under hvilken det öfvergår till en annan och bättre era. Men Göteborgsposten tönker icke så, den. Låt först bördshögfärden, titelbegäret och rangsjukan blifva riktigt sadelfasta, så skall nog Göteborgsposten sedan med ett slag tillintetgöra och från sin höjd nedstörta alltsammans. Det är möj ligt, men icke särdeles troligt. Men vi, som icke tro oss om en sådan herkulesbragd, vi anse det säkrare och förnuftigare att söka komma till målet, t. o. m. en Psmåsak? förakta vi ej och äfven en halfmesyr? taga vi till godo. Om pressen alltid ville iakttega detta, om den oaflåtligen och konseqvent ville fullfölja hvad den ärligt och hederligt en gång börjat, skulle det stå mycket bättre till med hela samhället än det nu gör. I den sanna socialismens namn uppmana vi derföre alla vänner af framåtskridindet alt för denna reform göra allt hvad de kunna, och de unga qvinnor, som af en misaförstådd ödmjukhetskänsla afslå denr3 titel vilja vi underrätta att frörontiteln endast är en vana och Xgenting annat. Den är ett outaget, ingalunda ett lagligt prerogativ. m-de tänka rätt på saken skola de finns, ) Dessa ord äro kursiverade af.insändaren.