Aftonbladet – 9 augusti 1867, sida 2

af sin mera anspråkslösa ställning fruktat att de aldrig i sjelfva verket skulle kunna komma att få del. Samma personer skola utan tvifvel inom ett par år, då de se, att det går an och att bruket hunnit rotfästa sig, bli de som ifrigast hålla på frökenbenämningen och känna sig lika förnärmade öfver titeln ?mamsell, som gifta qvinnor af den lägre borgareklassen nu bli, om man till dem begagnar den franska titeln ?madam? i stället för den svenska ?fru?. ) Det enda, som egentligen förundrat oss, med afseende på det motstånd som visat sig emot reformen, är det, att en så upplyst, förståndig och för socialt framåtskridande varm redaktion som den af ?Tidskrift för hemmet? för någon tid sedan gifvit offentlighet åt en insänd uppsats i ämnet, hvilken fullständigt misskänt hela den ifrågavarande reformens väsen, i det densamma utgår från den förutsättningen att reformen skulle tjena till att smeka och underblåsa fåfängan. Huru skall fåfängan kunna få någon näring af ordet fröken?, när det blir en allmän benämning, såsom italienarnes signora, tyskarnes Fräulein, engelsmännens miss och fransmännens mademoiselle? Innebär det icke ett underblåsande af en allde: les otillbörlig fåfänga, att åt åtskilliga, som tilläfventyrs både i bildning och samhällsställning befinna sig på en mycket underordnad ståndpunkt, i motsats mot hvad som är fallet öfver hela den öfriga civiliserade verlden, gifva en särskild benämning, som icke är grundad på något slags laglig rätt eller särskildt privilegium, utan på ett missbruk, som genom ett förståndigt bruk kan och bör rättas? Att en och annan tidning, som gäller för liberal och vill på förnuftigt sätt befrämja jemnlikhet icke inser, att den ifrågavarande reformen, eburu liten i det yttre, dock har sin ganska stora sociala betydelse, är mnågot besynnerligt. Så länge man skall ha en särskild benämning för adliga ogifta fruntimmer, så mäste man ha reda på och noga särskilja adliga och oadliga slägter på ett sätt, som i viss mån underhåller en kastskilnad, hvilken icke mera har sin grund i politiska och sociala förhållanden. Sedan man infört den gemensamma benämningen fröken, skall förhållandet bli här, så om i Danmark, der man (utom ett ytterst rin ga antal länsgrefliga och länsfriherrliga fa miljer med stora jordbesitttningar), hal ett mycket stort antal adliga slägter som äro, fullkomligt blandade med och : intet hänseende skilja sig från de andra samhällsklasserna. Vi erinra oss, huru v en gång frågade en dansk student, om icke hans familj vore adlig och dervid fingo til lavar: ?Det kan nog hända, men jag vet de icke bestämdt; vill ni veta det med ful I säkerhet, så kunna vi fråga etatsrådet : der, ty han är mycket hemma i heraldil och annat dylikt?. I Vi började för något mer än ett årtiond :Isedan en kamp mot användningen af dei Idumma och hädiska benämningen högtsa lig? och högstsalig? och vi ha redan haf Iden tillfredsställelsen att i officiella skrifvel I ser från regeringen se begagnadt uttrycke I?framlidne konung Oscar?. Vi sträfva attsi mycket som möjligt utrota fraserna ?i nåder? underdånigst? och annat dylikt servilt ty Iskeri, och vi tycka oss märka en viss fram Igång i detta hänseende. Vi äro öfverty Igade att framgång äfven skall kröna bemö I dandena i fråga om det språkbruk, som v Ihär ofvan hafva berört, och i hvilket de I gäller att följa hela den öfriga civiliserad verldens föredöme. sr