Aftonbladet – 9 augusti 1867, sida 2

Vi ha icke velat sysselsätta oss vidare med den s. k. frökenfrågan, emedan vi an. sett oss ha yttrat tillräckligt i det ämnet, och emedan den saken går sin jemna gång framåt utan allt skrifveri. Vi. ha derföre lemnat obesvarade åtskilliga uppsatser emot reformen och afböjt införandet af en mängd insända artiklar för densamma. Då. nu emellertid en insändare med så stor enträgenhet yrkat införandet af en liten replik till Göteborgs-Posten, att vi ansett oss i dagens n:r böra uppfylla hans önskan, skola vi begagna tillfället att sjelfva säga några ord i ämnet. Den ifrågavarande, till utseendet så obetydliga, men i sjelfva verket ej betydelselösa reformen har Baft jemut upp så stor framgång och rönt precist så. mycket motstånd som vi på förhand beräknat. Man har både här och i Finland mycket allmänt börjat muntligen och ännu mera skriftligen begagna benämningen fröken till och em ogifta fruntimmer af oadlig börd. De svenska och finska tidningarne, med nå gra få undantag, göra dagligen och stundligen detta brak allt mera gällande; på brefutanskrifter fioner man numera mycket sällan ordet ?mamsell?. Ögat och örat vänjer sig alltmera vid ifrågavarande använd. ning af frökenbenämningen och vi tro oss med semligen stor visshet kunna förutse, att efter ett år skall man så ha vant sig dervid, att ingen deri skall finna något ovanligt och att sedermera förhållandena helt naturligt och med stor hastighet skola utveckla sig derhän, att frökenbenämningen i bruket får allena-rätt och att det kommer att betraktas såsom en ohöflighet, när någon -använder mamsell-titeln. Det motstånd, som visat sig emot reformen, har visserligen till någon del kommit från den mera bornerade och fördomsfulla delen af landsorternas adel, som tyckts inbilla sig att något verkligt privilegium, något dyrbart socialt företräde här varit i fara, då deremot en stor mängd upplysta adliga personer med mycket nöje omfattat en reform, som endast går ut på att åstadkomma likhet med hvad som är brukligt i alla andra civiliserade länder och som inför samma gemensamma benämning för ogifta fruntimmer som är bruklig i våra båda brödrariken. Det skarpaste, ehuru blott skenbara motståndet har, såsom man kunde vänta, kommit från åtskilliga borgerliga fruntimmer; dels är man inom den qvinliga delen af nämnde klass mycket konservativ i fråga om bruk och missbruk; dels ha de ifrågavarande personerna icke haft tillräcklig upplysning, för att kunna fatta, hvad frågan egentligen gällt, utan inbillat sig, att det varit fråga om något slags rangförbättriog, af hvilken de i följd