Aftonbladet – 7 augusti 1867, sida 2

lidit samt de tyska våldsgerningarne. Pastorn föreställde derefter för församlingen en annan slesvigare, bjulmakaren Jörgensen från Sundeved, som i några få ord uttalade de danska slesvigarnes varma intresse för enighet och brödraskap mellan Nordens trenne folk. Nu började efterhand en del af församlingen att sprida sig omkring, för att söka tillfredsställelse för sina lekamliga behef; men ett betydligt antal var ännu alltjemt samladt kring talarestolen och ännu åtskilliga talare uppträdde: norske kandidaten Luno, som bragte en helsning från den noreka föreningen i Kjöbenhavn; lektor Blomstrand från Göteborg, som höjde ett lefve för Nordisk Samfund i Danmark, som gjort de inledande stegen för detta folkmöte. På nämnde samfunds vägnar svarade d:r Ro: senberg med ett lefve för nordiska nationalföreningen i Sverge och skandinaviska sällskapet i Norge. Danske snickarmästarenr Rorup talade för praktisk skandinavism; skolläraren Carlson bragte de danska arbetarne helsning och uttryck af sympatier från arbetareföreningarne i Stockholm och Norrköping; folkskolläraren Persson från Ask, klädd i skarpskytteuniform, talade om allmän folkväpning såsom ett nödvändigt värn, för frihetenfl Norden. Nu inträdde en paus af en eller annan timme, under hvilken det mest brokiga och rörliga folklif utvecklades, hvartill motstycke väl näppeligen varit sedt i Sverge. Fördelade i grupper sökte man förfriskningar i de olika tält och bodar af olike rang och värdighet, som här voro uppförda, och af hvilka somliga angåfvo sig såsom schweizerier och konditorier, andra såsom restaurationer och utskänkningsställen. Till och med salubodar, innehållande åtskilligt kran, funnos här uppförda. På ett ställe fanns ett komplett caf chantant; på ett annat hördes harpolåt, på ett tredje blinda och seende vissångare och birfilare. Här saknades icke en gång konstmakare-artister. De många särskilda musikkårerna uppstämde på olika håll och kanter. olika melodier, den ena en krigisk marsch, den andra en vals: eller polka; sångkörer läto höra sig, här och der i skogen och på fältet; der och-hvar såg man grupper, som dansade af hjertans lust. Kl. 8 samlade man sig åter omkring talarestolen, då dr Rosenberg först, enligt uppdrag af närvarande bönder från Jylland, frambar en tacksägelse till de svenskar, hvilka såsom frivillige deltagit i Danwarks eednaste krig. Skolläraren Dybdahl från Trondbjem talade för den nordiska qvinnanz löjtnant Bayer från Kjöbenhavn höjde ett. lefve för Skåne och redaktör Borg från Helsinsborg föreslog, att man måtte besluta, att dylika folkmöten årligen skulle hållas, omvexlande i de tre länderna, hvilket förslag med liflig acklamation antogs. Efter uppdrag af bestyrelsen uppträdde derefter dr Sohlman för att afsluta mötet och hembära svenskarnes tack till gästerna, hvilket skedde i ungefär följande ordalag: Den nedgående solen manar till uppbrott, Hastigt ha timmarne förflutit, under utbyte af tankar och känslor, under allvar. och gampaian. Vi svenskar kunna dock icke skiljas härifrån utan att tacka de danska bröder, som äro här 1 så stort antal, derför att de kommit hit och gjort dagen till en oförgätlig högtidsdag, samt de norrmän, som, ehuru färre till antal, dock med sin närvaro och sitt deltagande i mötet fullständiggjort det såsom ett nordiskt folkmöte. På förmiddagen såg det mulet och regndigert ut; men det afskräckte icke de mångtusende deltagarne i mötet; vi ha sedan haft den klaraste och vackraste eftermiddag och ha nu en herrlig afton. Må detta vara ett lyckligt omen, och må det innebära en sinnebildlig anmanivg till enhetstankens vänner, att icke ängsligt rygga tillbaka för mulna. utsigter, dåliga konjunkturer, utan gå dit sympatierna kalla och verka för det, som de känna vara rätt och sannt i alla väder. — Här uppe litet längre i norr i de dåvarande gränstrakterna mellan Danmark och Sverge träddejfordom danska och svenska bönder tillsammans; för att med hvarandra afsluta en 8. k. bondefred, som gick ut på att de skulle hålla sämja med hvarandra, fastän deras respektive konungar förklarade hvarandra krig, Nu, komma tusental af svenskar och danskar tillsammans, för att besegla den fred som råder och skall råda. emellan dessa folk; folket ger ur djupet af sitt hjerta fulk ratifikation åt de ord, som. förett årtionde. sedan högtidligen uttalades af en. ädel svensk: konung: ?Strid emellan nordens folk är numera en omöjlighet.? Måtte detta det första stora mordiska folkmötet bära goda frukter, måtte det ge kraft och framgång åt den gamla goda bondepolitik, som kräfver fred, sämja och kärlek mellan nordens folk. Må Gud välsigna de ord, som här af ärligt hjerta blifvit talade, de enskilta wvänskapsoch bekantskapsförbindelser, som här blifvit knutna eller inledda. I det jag på härvarande svenskars vägnar bringar de: bortdragande danskarne och norrmän ett hjertligt tack; berjag att vi i afskedets stund tillkännagifva samstämmigheten i våra känslor genom ett lefve för ett enigt Norden I Sedan danske grosshandlaren Fritsche derpå i korthet tackat de svenska. anordnarse af mötet och särskildt jernbanebestyrelsen (som verkligen förtjenade allt erkännande) förklarade professor Hamilton mötet afslutsdt. Kl. 9 afgick festtåget från Stehag. IMalmö gingo danskarne ombord på de väntande ångfartygen under väldiga -hurrarop från stranden och anlände till Kjöbenhuvn omkring kl. !22 på natten. En mängd tåg sfgingo sedermera successivt för att föra deltagarne i mötet dels. till Malmö och Lund, dels: till Helsingborg, Landskrona och Ystad, hvarmed fortsattes en god del af natten, så att det nedgående ordinarie snälltåget flera tim. mars tid blef uppehället vid Höör, stationen norr om Stehag. m——— AA -d Slesvigska. frågan. Till Augsb. allg: Zeit. skrifves från Paris rörande de fransk-preus