Aftonbladet – 3 augusti 1867, sida 3

j Tonsiaren Olof Åhlströms minnne, af Arv Aug. Afzelins. (Stockholm 1867.) Vi finna här bilden af den älsklige kom pocisören tecknad med den enkla trobjerten et och i den rena anda som utmärka för. fattaren til Svenska folkets sagohäfder, och hvilka här förträffligt passa till ämnet. Åhl ström eger, som bekant, två odödhga förfjenster om vär nationella musik, den at han upptecknat och redigerat Bellmansme lodierna, och den satt han i bufvudsak ord. nat vår ännhu gällande koralbok, fast denna bär Heeffners namn. Som tonsättare föl visorna från fru Lenngrens, Franzens och Kellgrens dagar är han. af den nuvarande generationen föga känd, en glömska, allde fes oförtjent från hans sida. Ty hans me: lodier smyga sig med lekande barnslighet troget i spåren af dessa herrliga dikter, dem vi svenskar ständigt med tjusning lärs hogkomma: ?Geda gosse, glaset töm?, Sörj ej den gryende dagen förat?, ?Der som sf skönhet och behagen? och mångt andra, som först af honom fingo de vingar. med hvilka de flögo kring land och stad. Önskligt vore, att dessa behagliga Åhlström ska tondikter, foster af en sällskapstrefna dens gyllne ålder. finge ånyo lifva våre samqväm, från hvilka den glada visan, säll skapssången, undanträngts af de anspråks fullare virtuoastyckena. Nyare romanlitteratur. Freytag, Q., Det förlorade manuskriptet. 1—3. Stockholm, Oscar L. Lamms förlag, 1866, 67. Eliot, G., Feliz Holt, Radikalen. 1—3. Öfvers. af Herman Hörner. Stockholm, S. Flo. dins förlag, 1867. Utländska Noveller och Romaner 4 svensk öfversättning af C. J. Backman. 1—4. Stock. holm 1867. Af samtliga alster af senaste tids romandiktniog intager det första af de ofvan anförda utom allt tvifvel ett af de främsta rum. men. Till stöd för detta påstående kunde vi anföra en mängd vittnesbörd, både från författarens eget land och andra; ty det har nyligen passerat sin rond genom hela den bildade verlden. Man har delat poesiens män i tre klasser: klassiker, konstnärer och vir. tuoser. De första äro de, som öfverstiga tidernas och nationaliteter:as skrankor, I hvilka hela bistoriska epoker funnit sitt uttryck, en pärsförsamling af stora, jemnbör diga andar som Sofokles, som Shakspeare 0. 8. Vv. Den apdra klassens män, konstoä: rerna, äro de, som till bäde innehåll och form söka det högsta, och alltid vinna åt. minstone sin samtids och sitt lands bifall. Virtuoserna äro talanger, som motsvara ett kortare tidskedes lynne, ett visst specifikt behof, en öfvergående smakriktning. Gus staf Freytag hör till konstnärerna och hans Die verlorene Handschrift är ett konstverk. Han är redan känd hos oss genom sin förra stora roman, Debet och Credit ) (PSoll und Haben?), och från en talentrik penna motse vi spart en öfversättning af hans sorgspel Fabierna, gom kommer att göra honom ännu mera känd härstädes. Huru mycket Skandinavien äfven må vara berättigadt till harm ) Debet och Credit. Roman i gex böcker. De!. 1—3. Göteborg, A. Kösters förlag, 1857.