Aftonbladet – 31 juli 1867, sida 3

Landtmätarnes gorgliga framtid. Landtmäteristyrelsen har vyligen i Posttidningen meddelat sin till K. M:t ställda berättelse om landtmäteriet i riket för året 1866. Nämnde berättelse består nästan endast af faktiska uppgifter. Det tillhör statistikern att ur desamma draga resultater rörande jordbrukets utveckling, sammanställa dem och i sådan form göra dem intressanta för den stora allmänheten. För den skull förbigå vi dem nu. Men i nämnde berättelse är ett förhållande omförmäldt af högst ömtålig natur, på hvilket vi anse oss böra fästa allmänhetens och särdeles föräldrars och målsmäns synnerliga uppmärksamhet. Det är bekant att lardtmäterichefen under de föregående åren, i aflåtna cirkulär till sina underlydande äfveneom i tidningarne, varnat mot inträde i landtmäteristaten. Han bar ådagalagt att landtmäteriförrättningarnes antal och storlek äro i starkt aftagande, hvartill orsaken hufvudsakligen bör sökas deri, att skifsesverket redan 1 så många år och--med så stor arbetspereonal fortgått, att tillfälle till tillräcklig sysselsättning för ifrågavarande personal icse vidare kan påräknas, och han har bevisat det med de siffer. uppgifter som i berättelsen förekomma. Derjemte har framhållits att det ekonomiska betryck som nu hemsöker många jordegare i riket sätter dem uistånd att bestrida de flerfaldiga slags kostnader, som blifva en följd af landtmäteriförrättningar, hvadan sådana numera sällan begäras. Styrelsen hade äfven kunnat erinra derom, att emedan landtmätarnes arvoden, gevom den nyligen utfärdade landtmäteritaxan i vissa 1all blifvit nedsatta, så blir dessa tjenstemäns ekonomiska ställning hädanefter än mera betänklig. Styrelsen yttrar för den skull, på grund af vunnen erfarenhet, att landtmätarne i allmänhet komma ett blifva alltför otillräckligt sysselsatta i tjensten och då de, med undantag endast för fyrtiätta, sakna lön på stat, så är det otvifvelaktigt att de Poförskyldt bringas till ett svårt ekonomiskt betryck, deröfver ock redan klagan från många båll förspörjes?. Af sådan anledning beklagar styrels.n att inträde i landtmäteristaten fortfarande sökes af alltför många unga män, hvilkas inträde ej lagligen kan af styrelsen vägras, då de icke sakna föreskrifven behörighet. Det är således obestridliet att landimäteristaten numera är alltför talrik, och att den följaktligen borde betydligt minskas. Men stt så icke sker framgår af följande fakta: under året 1866 afgingo icke genom döden eller afsked mer än nitton landtmätare, hvaremot tolf landtmäterielever antogos. Minskningen i landtmäteristaten var således påjagligen alltför liten, och ingalunda motsvarande den reduktion i sannolik arbetsförtjenst som kan motses, hvilken för flertalet redan är så knapp att den icke medför ett tarfligt uppehälle. Det är på denna sorgliga företeelse som vi ansett oss böra fästa föräldrars och mälsmäns uppmärksamhet, och det vore önskligt om landsortspressen. ville göra sammaledes, för att såvidt möjligt är upplysa de förra och derigenom rädda unga män från inträde i ett yrke, som alltid varit och äfven fremgent skall blifvs tungt och vådligt för helsan samt föga inkomstbringande. Förbållandet är också att de flesta landtmätare vid framskriden ålder få draga den tunga bördan af sjuklighet i förening med fattigdom. pt ENE