Aftonbladet – 31 juli 1867, sida 2

Stockholmspolisen ökats med öfver 50,000 rdr årligen, och det förefaller besynnerligt om icke med någon smula god vilja, tjenstgöring och bevakningsdistrikter skulle kunna så ordnas, att några konstaplar af det nuvarande antalet skulle kunna afses för den erforderliga bevakningen å de aflägsna delar af Djurgården, om hvilka här är fråga. Vi tro att man utan olägenhet skulle kunna icke obetydligt inskräcka den patrullering på gatorna, som här eger rum om dagarne. Denna patrullering är införd efter mönstret af större och folkrikare städer, der den ofan:liga trafiken ofta föranleder folkskockningar och der polismannens ordnande mellankomst litet emellan är behöflig. Vår, i förhållande till sitt omfång, glest befolkade stad, företer blott få punkter, der en ständig polisbevakning om dagarne är af nöden, och för tillgången på polishandräckning vid tillfälliga behof sörjes bäst genom de i olika stadsdelar spridda vaktkontoren. Af öfver ståthällareembetete framställning inhemtas, att man redan nu förstått att bereda tillgång till bevakning vid bangårdarne och hamharne genom ditbeordrande af konstaplar från de närgränsande bevakningslinierna. Det har icke försports att detta medfört några olägenheter, och vi tro, att systemet kan fullföljas icke blott för att bereda tillgång på den tillfälliga bevakningspersonal, som erfordras, t. ex. vid bantågens ankomst, utan äfven för att åstadkomma eå mycken lindring i dagpatrulleringen i allmänhet, att några konstaplar för Djurgården kunna afses af den nuvarande personalen. För bedömande af tillräckligheten eller otillräckligheten af polisens 8. k. detektiva afdelning, som företrädesvis har till uppgift brottslingars efterspanande och uppsgten öfver för brott straffade personer, synes man hafva att taga hänsyn till i hvad mån allmänna säkerheten för närvsrande kan anses på ett tillfredsställande sätt betryggad, för så vidt detia kan vara beroende af en så den polispersonals verksamhet. Det är i detta afseende glädjande att kunna vitsorda, att den föreställning här är allmänt rådande, att säkerheten till person och egendom nu är betydligt större i hufvudstaden än för ett eller annat årtionde tillbaka, och ännu mer i jemförelse med ännu äldre perioder. I hvad mån deita är den 8. k. detektiva polisens förtjenst, lemna vi derhän. Etwt faktum är, att den visat sig vanmäktig vid försöken att uppspåra gerningsmännen till åtskilliga un der s dnare är föröfvade grofva brott, men deremot ofia varit utsatt för tillvitelser för olagligheter. Vida mer än den detektiva polisen torde till ett bättre tillstånd i afseende på allmänna säkerheten hafva bidragit, den förbättrade gatubelysningen, upp: hörandet af brottelingars användande vid renhällningen, arbetshusens upprättande, som föranledt hamnbuseklassens nästan full komliga försvinnande, och slutligen en förbättrad fattigvård och folkundervisning samt i allmänhet temligen goda arbetstillfällen. Om äfven i sistnämnde. hänseende förbållandet nu icke är det allra bästa, tro vi dock att öfriga nyssnämnda omständigheter skola fortfarande samverka till ett bättre tillstånd i afseende å allmänna säkerheten, och vi ha icke försport några anledningar, som nu göra en förstärkning af detektivpolisen behöflig. Öfverståthållareembetets argument, att ett större antal hemliga konstaplar äro behöfliga till förebyggan..e af fickstölder i folksamlingar, emedan detektivkonstaplarne äro af kringstrykande ?misstänkta individer nogsamt kända?, tyckes oss imnefatta en motsägelse, som väl kan vara egoad attframkalla något löje. . Hvad slutligen angår bristen i anslaget till vaktkontoren m. m., så hafva nu utvägar nu funnits att betäcka den genom besparingar på andra håll, och man bör kunna pårökna alt äfven framgent semma goda vilja i detta afseende skall lyckas att åstadkomma iemnvigt mellan utgifter och inkoms ster. Vår öfvertygelse är således, att något trängande behof af tillökning i polisanslaget icke förefinnes. Den ifrågavarande institutionen kostar redan nu hufvudstaden så ansenliga uppoffringar, att vi tro att stadens invånare vänta af-sina representanter, att de skola sätta en gräns för penningödandet på detta håll. Den i öfverstäthållare-embetets skrift gifoa antydan, ait man snart är sinnad komma med nya anspråk för att bereda diverse löneförhöjningar, bör utgöra en ytterligare maning för kommunalrepresentationen, att en gång visa, att det finnes någon annan gräns för anslagsbeviljandet än vederbörandes tilltagsenhet att begära. Bland skäl, som blifvit af polismästaren, i hans skrifvelse till öfverståthållaren, anMA fr Rn RR oo KR