Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 3

1 NH ST ASUP MIL PVBYD Vv DIVBE SIM Tbar stenmurar och två skottgluggar i hvarje mur och hafva dessa varit öfverbyggds. Lika förfallen och främmande som de åsigter och känslor, hvilka gjorde honom behöflig. Sedan man öfvergått Hjerpströmmen och, uppkommit å åsen, har man framför sig Åhre-elfvens dal. Utmärkt vacker. Dalen med Undersåkers prydliga kyrka liknar mycket Indalen vid Liden. Provincialläkarens boställe, Mo, ligger på en hög, framskjutande sandås, hvitmåladt och 1ysande, synligt vida omkring, säsom lamp: ligt är, då hjelp och tröst derifrån skola utdelas. Vägen håller sig ett stycke upp på norra åsen, med fri uteigt öfver dalen. Der nere ses en rök uppstiga, det är vattenrök, ty dånet af en forss höres. Och der ha vi fallet, Ristafallet kalladt. Aldrig harjag hört dig nämnas, du Sehaffhausen i förminskning. lafallet, du haft, att borra dig ned i skifferberget är lyckadt. Du kan småskryta med en lodrät stupa och en elf, eom brusar djupt nedsänkt i det sönderrifna skifferlagret och vinkelrätt mot fallet. Alltsamman, tror jag dock, mest liknar en modell till det af Livingstone beskrifna Vietoria-fallet i Zembeze. Jag är på väg till Tännforssen och är trött af 2 mil, går derföre ej ned till dig, så vecker och lockande du än är. Jemtlsnd, de dånande foresarnes land, hvi är du så glömdt? Vänta intet af dina landsmän förr, än engelsmän beskrifvit dig, För den, som är född i detta lehd, huru formoch färglösa skola ej andra trakter synas, huru matta, uten kläm oeh eftertryck. Telar,naturen ofta sömnigt, sväfvande och platt, så talar hon här med hög stämma, och hvad hon säger är högtönkt och djupsinnigt. På Romo gästgifvaregård åts middag; proh diiimmortales, hvilken middag! Osten, med lukt af gammal sänghelm, förbigicks. Så kött, som troligen undergått någon behandling liknande balsemering, grätt till färgen och med muskeltrådarne grofva som träfibrerna i en furuplanvka, Nå js, ingen nöd när filbunke finnes. Hvad tyckes, mina vänner, den var varm, hade stött i gryta. Jag hörde beskrifningen, men framförd i ett för mig halfbegripligt tungomål; men behandlad var filbunken efter sättet på fäbodvallen, det förstod jag. Tre koppar godt kafte var middagens hufvudrätt. Icke får glömmas svagdrickst, ersättning för bristande öl eller mjölk, med en i min praktik hittills okänd smak. Priset för denna galamöltid 75 öre. Dalen fortfarande vacker. Nu inne i Åhre socken, som räcker till norska gränsen, liksom Undersåkers. Två höga fjell, Åhreskutan i norr och Renfjellet i söder, träda intill byarandra, lemnande mellan sig den smala Åhre-sjön. Närmast kyrkan är be:gets fot väl odlad. Qvällsolen sken öfver de starkt sluttande tegarne, gårdarne lågo ofvan hvarandra uppåt berget, allt folket I rörelse med liar och räfeor, höhässjorna doftade, och midt öfver det smala och lugna vettnet stod den mörka furuskogen med några rödjningar nederst och det skoglöra och skalliga fjellet ofvan. Tog in hos bonden Mårten Steffanson i Lien. Här är goåt. Dagens marsch 3!2 mil. : D. 28. På morgonen gick jag med Mårten Staffansons yngete son upp på Skutan. Snart voro vi inne i en tjock, emutsgrå dimma, som gjorde det kinkigt nog att få reda på toppen. I den förhoppning, att det skulle lätta, gingo vi upp, m n vi sågo ej hundra alnar framför oss och det var för kallt för att vänta. Vi gingo derför ned igen. På eftermiddagen försökte vi vår lycka ännu en gång och hade då klar himmel och gol. Mer än helfva Jemtland synes från Åreskutan. Fjellet ligger i.medelpunkten af en halfrundel af fjell, höljda eller bestänkta af snö. I söder Orikefjellet, härifrån helt obetydligt, så Anabögen, derpå fjellen inom Herjeådalen och längst i sydvest Syltopparnes väldiga pyramider, uppstigance ur snöfälten, som synas vara af betydlig vidd. I vester och mycket närmare, på å å 5 mils afstånd, de 3 Snesahögarne, öfver hvilka min väg till Norge kommer ett gå, en ofantlig kopia af Upsala högar. I vester vidare en hel rad af enöfläckade berg, de flesta troligen liggande inom Norges gräns. I norr Anjegkutan vid Kallsjön, nästan lika hög som Åreskutan, och öster derom en mängd af höjder. Östra himlabrynet är mera jemnt och sakta vågformigt. BSjöarne ligga blanka i den mörka grunden. Med Westrells goda karta i handen är man snart hemmastadd. Nöjsamt är, att man tydligt kan iskttaga höjdskilnaden mellan flera af dessa vattenspeglar. Så mellan Ånn och Abhresjön, mellan hvilka skilnaden är 500 fot: Men så ligger ock på sträckan mellan dem Tännforssen. Och se, der ha vi honom på 2 mils afstånd, en blekgrå rand mellan två glänsande sjöytor! Fallet synes så välj att det förefaller, fom om vestanvinden borde göra dånet hörbart hit. När manbesinnar, att alla dessa betydliga vatten nedgå till BStorgjön, att Ragunda är denna sjös enda aflopp och stt elfven under sin väg till bafvet, 19 å 20 mil, faller 1023 fot, så ken man på förhand sluta, att hon måste ega en ansenlig vattenmassa och präktiga forssar. Det är tid på, att detta sköna land blir besökt, och besökt, skall det göra sig älskadt. Alperna, Donau, Rhen tala till hvarje sinne; men sina djupaste hemlisheter yppa de blott för sina landsmän, icke för oss. Våra egna fjell, skogar och elfvar tala vårt modersmål; hvi skulle vi ej lyssoa derpå! Bättre höra en norrman skryta med Norges fjelde, såsom om de norske sjelfva hade gjort dem, än att höra en svensk med värme kunna skildra Schweiz, Pyreneernas, Skottlands skönhet, men ingen drift ega, att lära känna sitt eget land och folk, af hvilkas kött och blod han är. På Skutan står en alnshög stenurna med lock. I den ioneligzande boken inskrifva besökande sina namn. Den 29. Söndag. Gick till kyrkan. Denna liten och af sten med trähvalf, gom efterbilda de konstiga götiska korshvalfven. Målning och prydnader gåfvo samma iniryck, som grefve Rosens tafla: Bröllop i Stockbolms Smedsgille på 1500-talet. Kyrkstötens bruna, rödbekragade keppa samt läder. piska, med kort ekaft och mångklufven snärt, hängde inne i kyrkan. ÅAunu öfver kl. 11 -ingen prest kommit, hvarpå jag återvände.