Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 3

t! Kejsaren står i begrepp att gifva det olyckliga Polen ett nytt bevis på rysk väla vilja. Från nästa år skola nemligen — ena ligt hvad som skrifves från Warschau till Köln. Ztg — samtliga embeten uteslutande 1 I besättas med ryssar och de ännu återstående 1 I polska embetsmännen således afskedas. Åömnsissenioans Här och der i Medelpad ooh Jemtland. i Minnen från en sommarvandring. (Forts. fr. gårdagsbl.) Den 24. Från Handog till Östersund. Först en mil till Hölje by, som är förträffligt byggd. Den första gården alldeles folks Ttom, dörrarne olästa. Väggen i förstugan Ibehängd med kläder, dyrbara skinnfällar Tsittande åikomliga för en oärlig hand, hvarenda skrymsla i gården tillgänglig, landsvägen strykande tätt förbi och ingen menniska hemma. Härifrån skulle häst anskaf. fas in till staden. Då mitt namn angaf slägtskap med den i denna del af Jumtland allmänt kände och ärade man, som jeg i Handog gästat, blef jag af hemmansegaren Olof Håkansson bjuden på middag. Mor Elsa sade: Ihan har varit en persedel här i sockna och ovärdeligt go mot den här gäården?. (Vid I Strömnäset hette det omlandshöfdingen Lagercrantz: han ä ubegriveli behändig, Vid Krångedeforsen var Stadsberget ett behändigt berg?.) . På eftermiddagen framme i Östersund, en glad och välbyggd stad. Landshöfdingens bostad dråplig. BSkolhuset vackert, medinskrift: sapientia duce. Länsfängelset monunumentalt, förstås. Den vackra Frösön, som med sina löfträdsdungar ger intryck af ett långt sydligare och blidare luftstreck, är brant mot staden. En lång pålbro leder dit. På gästgifvaregården officerare och rörligt lif. Nu ropar brandvakten: Klockan är 11 slagen. Himmelen är fullkomligt ren, Norden är brandgul, månen står full i söder och från pianot i salen ljuder den ena melodien efter den andra, från Don-Juans-menuetten till Kjerrulf och Wermeland. du sköna, spelade af en konsterfaren hand. Hvilken natt! Hur sött månskenet slumrar der på kullen! Här sitta vi och låta tonerna I våra öron smyga. Natt och stillhet, Hur passande för ljuflig harmomi!? Haf tack du okända glädjegifvare! Dig vare egnadt Lorenzos loftal öfver musiken i Köpmannen från Venedig: The man that hath no music in himself ete. och Göthes Wo man singt, da setz dieh ruhig nieder! Böse Menschen haben keine Lieder. D. 25. På väg till Åreskutan: kl. 6 e m. Vid bron till Frösön står en runsten öfver Austmodur, som införde kristendomen i Jemtland, så säger åtminstone stenen. Austmodur Gudfastar son lit raisfal fsteinJ dino, auk jrua bru disa auk hfank tilt kristno jotalant --Ösbjurngirdibru: Orivn: raista: auk tsain stain) runor disar. Frösön motsvarar sitt rykte. Sedd från norr och nordost är ön dyster, barrskogsklädd. Men södra lutningen har en vänlig löfträdsväxtlighet och gifver villan af ett varmare luftstreck. På qvällen tramme vid Häste gästgifvergård. er öfver natten. Goilfven äro oljemäålade. I selen en tafla öfver Mont Blanc, temligen lik. Nous avons asså par Jå. 1 sofrummet utsigter af Sjeeland, Lange Linie. I ett annat rum Napoleon le grand. Aftonens marsch 194 mil. D. 26. I gång kl. 345 f. m. Passerade Tullus, talmannen Nils Larssons ståtli gård, liggande bredvid brodrens ävnu ståtligare. Fen sednåre med 10 fönster i längd. Bland gröna ängssluttningar och björkdungar gifva de en föreställning om Ostergötland, om ej snöfläckarne på bergen vore. Så Näskogs gamla träkyrka, fjällig från ofven till nedan och brungrön, ?med uråldrig stämpel och mossa DE? Byggnaden utvändigt endast 24 steg 1 längd. Svängde här af från stora vägen och gick till Ytteröns sågar... Damp der in i en kallvattenskuranstalt med dess motionstagande gäster. Sådana igenkännas genast på den sysslolösa gängen och blicken. Derifrån öfver skogen till byn Åse, der i vinter halmbröd måst tillgripas. Så till Trång vid en vik af Storsjön, som måste öfverfaras. Blef der alldeles förvånad vid inträdet i Olof Mattsons gård. Rummet var fyldt af blommor och en murgröna ledd rundt kriog taket. I förstugan stod ett 6 varter högt vattenkärl af. koppar, vackert formadt och arbetadt, med massiva messingsbandtag. Jag förstår allt detta icke. Ständigt tal om fattigdomen häruppe cch de tre hårda åren. Bredvid detta de välbyggda husen, ladugårdar af sten, vackert buegeråd. Öfver vattnet till Ofne by och så till Mattmars kyrka. På en grind stod ristadt lett åt grinna?. Här syntes Åreskutan ren. Hittills skymd af berg eller molnhöljd. Dugtig ser hon ut, mörk och öfversållad af snöfläckar. Då jag gått 3 mil och ingen gästgifvaregård fanns nära, begärde jag middag hos en förmögen bonde, Erik Jacobson i Mällbyn, Tunnbröd, smör, mesost, 2 koppar kaffe. Mjölk fanns ej, då kreaturen voro på fäbodvallen. 25 öre för kalaset. I en trädgårdstäppa, stor som ett stuggolf, funnos potates, kålrötter och en tvinande rönn. Det var kallt och man behöfde sol och lä mot den skarpa fjellvinden. På eftermiddagen fram till Eggers gästgifvaregård. Värdinnans trefliga embonpoint väckte förhoppniog om en Walter-Scottsk matscen. Tre norska studenter intågade, alla ränseloch stafförsedda, jarrets excellents, appåtit conforme. Här lefdes fint. Smörgåsbord, laxöring, smultron, potates (de två sisia rimeurs de la saison) samt smörbakelse. ägg dertill nöjet af ett förträffligt bordssällskap, allmän hunger, tankarne vakna och giriga efter en oväntad njutning, under det kroppen hvilar. Vandrare, was willst du noch mehr? Trött af mat och prat, gång! och bång gick hvar och en till sängs. Dagens marsch 4!2 mil. D. 27. Sent på färd. Hedrande för befolknisgens ärlighet är bruket att hafva en breflåda hängande på grindstolpen vid stora vägen. Så utanför länsmannens bosted i Hölje i Lith, likaledes vid pppfärten till Tullus, Den förbifarande postiljonen inläg