Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 2

PSom ni behagar, general.? nTack. Våra båda familjer bodde vägg i vägg vid byns torg, men sedan några är hade vi förlorat hvarandra ur sigte. Politiska tilldragelser?, mumlade Kirschmark. ?Ja,.. just det... Nog af, vi skattade oss lyckliga att den dagen möta hvarandra så er oförmodadt.? Hvartill gagnar det att röra vid dessa samla minnen?? frågade han med en början till otålighet. Anar ni det inte, baron?? svarade generalen, som icke förmådde undertrycka ett leende. Baronen kände sin man. Han öppnade munnen för att svara, men nöjde sig med att rycka på axlarne, lade armarne i kors och väntade. Den andre fortfor : ?Nå, slumpen förde , oss tillsammans. Återseendet var rörande. Vi tyckte om hyarandra på den tiden, trots våra skilda åsigter, ni rojalist och jag...? Och ni republikan, eller rojalist också. Man har aldrig rätt kunnat veta...? ?Baron.? vHertig, bakom alla dessa omsvep skönjer jag en fråga, som. ni redan gjort hundra gånger.? Och lika ofta fått obesvarad.? Då det blir två hundra gånger göra vi ett kors.? Således, dessa papper, dessa dokumenter?, brummade generalen doft, Pämnar ni gömma dem hela er lefnad.? Medgif att jag skulle vara bra enfaldig oms lemnade dem ifrån mig.? i har stulit dessa papper... utfor hertigen rasande. För är räkning... ja... i min fars arbets