Aftonbladet – 29 juli 1867, sida 3

) VTLBOBR TRUE GURVav AN UpPpav Lill JTUTCRB kyrka. På båten var frisches Leben. KyI paren serverade maten och lade sig sedan I på soffan bredvid gästen. Eldaren, tillika Irorsman, delade med kaptenen befälet. Fyra lunga drängar spelte knack oeh inbjödo rorsI mannen, som tycktes endast händelsevis vara förhindrad att lemna sin plats vid roret för Jen vid spelbordet. En af drängarne var en utmärkt vacker pojke och eåg ut som TorI björn Granliden i Synnöve måtte hafva sett lut under sina vilda dagar. Uppe mot Lidens kyrka blir dalen allt trängre, bergen T högre och brantare, hela landskapet i större Istil. Någon liknade Indalselfven vid Rhen. INå ja! om man subtraherar ekskogarne, så kunde väl Rhen ha sett så ut på Ceesars Toch Ariovisti tid. Ångbåten väjer oupphörligt unden för de utför efven neddsnsande timren. Lidens gamla kyrka ligger på branten högt öfver floden, omgifven ef en trä. I vall. Ännu bögre ligger den nys, byggd i något liknande italiensk stil, vinkar så ljus Joeh glad bland mörka furuskogar, bietra bergstupor, glada ängssluttningar och forssande vatten. Hela dalen ett praktstycke, ehuru under en töcknig och regudiger himmel. Bilve skogsskola, nyss anlagd, tätt vid en gästgifvaregård af samma nsmn, der ett riktigt Attilas träpalats var under uppsättning. Anda häruppe humlegårdar med frodigt utseeude. Hvilken musik i dessa bergbäckar med sitt smekande småsqvaller! Svedjniog allmän, äfven på de orimligaste jordlösa branter. Om qvällen framme vid Boda gästgifvaregård. Dagens marsch 3!a mil t Den 19. Kl. 128 f. m, på väg. Nu inkommen i Jemtland. Allt tyckes bär bättre än i Medelpad. Bondgårdarne likna herrgårdar, ofta oljemåjade, med höga fönster och höga rum, Kyrkorna utmärkt hållna. På: Byens gästgifvaregård middag, i sig sjelf dråplig, färsk lax och smultron m. m., dertill kryddad-af hunger och den. angenäma känslan af tryggheten vid ett rikligt bord under det ett ursinnigt regn sqvalade utanför. Brillat Savarins ande hvilar öfver en sådan måltid... På eftermiddagen framme vid en af Norrlands märkvärdigheter, Gedurgsens f. d. forse; f. d., ty 1796 förändrade Ragundaelfven sitt lopp och den bädd, hvari ett af Sverges våldsammesste vattenfall framdånat,. alltsedan. den skandinaviska halfön började sin tillvaro, är nu torr. Denna forss förbindrade all timmerflottniog från Jemtland. Elfven skar sig en ny väg genom en låvgsluttande dal, eom på iöga efstånd går jemnlöpande med Gedungsen. På två timmar utranvn den en mil långa Ragundasjön och en stör gräsbeväxt, med hölador beströdd -slätt, intager nu dess plats. GedungI.sens fordna bädd är högst märkvärdig, Småskogen har inkräktat en del; men den stupande delen af foresbädden är ännu utan all växtlighet. Klipporna äro nästan svarta, loch den, utför hvilket hufvudfallet gått, höjer sig 41 alnar öfver den nedanför liggande, i berget nedsänkta och ännu vattenfyllda gölen. Midt ur denna uppstiger ett ofantligt block, af den vilda forssens under årtusenden räckande våld rundsvarfvadt med nästen matematisk noggrannhet. Jättegrytor finnas i myckevhet och af alla storlekar. Ena 9, en 7 fot djup, en i sjelfva toppen af ett rollsteneblock. En är borrad nära kanten ef en häll, hvars yttersida lutar något inåt. Hålet går således genom berget, lemnande ett armstjockt band vid hällens kant. Ögonskenligt är, att desta hålor icke utsvarfvats af stenar, runddrifoa ef vattnet, utan omedelbart af den kretsande vattenpelaren, arbetande i berget såsom en borr. Straxt bortom Gedungsen öppnar sig från vägen den präktiga utsigten öfver den fordna Regundasjöos dal och de berg som omgifva honom. Hardt när största delen af den flata bygden är eröfring från vattnet. Elfven har nu nedskurit sig djupt under den gamla sjöbottnens yta och synes icke mer, så snart man nedkommit på den nyvunna marken. En Jemtlandssoldat med långt skägg och militäriskt skick, som möttes och anspråkades, angaf en af pastor Engluud utgifven bok, Gedungsen, såsom en källa för historien om de märkliga förändringar, som denna bygd undergått. Kl. 9 om qvällen framme vid Pålgårds gästgifvaregård vid Ragunda kyrka. En helbutelj öl, en tillbringare mjölk och en karaff vatten åtgingo för att släcka den törst, som en dagsmarsch på 334 mil gerna framkallar. Ännu kl. 212 på natten. kunde jag vid nedfälld gardin skrifva vid deny klera sommarnattens ljus. Alla förfan på andra sidan dalen lågo fullt tydliga. Den 21. Efter en degs hvila åter på väg kl. 5 f. m. Mellan gården Döviken och gästgifvaregården Strömnäs, den iotressantaste vägbit jeg hittills sett, Två höga berg träda intill hvarandra vid Gesundens östra ända, der elfven utgår. Mellan dessa berg bildar hon under mer än 24 mil en oafbruten forss. Dalen är trång och ouppodiad. Mellen det nor. a berget, Stadsberget, och forssen går vägen fram. Hvarför resa ej svenskar mera i sitt land? Denna vägsträcka är ojemförlig i sin art och måtte vid vårens höga vattenstånd vara afen öfverväldigande skönhet. Men vildt och ensligt är det, Krängede är ställets namn, och borde det för ett svenskt öra vara lika förtroligt som Trollhättan, Elfkarleby och Tännforsea. När man uppkommer till sjön Gesunden afbrytes vägen. Stadsberget nedstiger lodrätt i sjön och vattnets ansenliga djup hindrar vägs anläggande. Här hjelper en färja förbi det kiokiga stället. Vägen går sedan tätt efter stranden vid bergets fot; men blir snart rät, platt och saknande allt utom nyttan, hvilen för en nynken och landstrykande fotgängare af ingen nytta är. Således under a mil en trakt, som söker sin besegrare i skönhet. Dalarne har en nejd, som är jemngod med den vid byn Åsen i Elfdalen på vägen till Särna. Gesunden, en skogssjö. Derpå en ofantlig timmerflotte, till formen lik afskärningsyten ef ett ituskuret äpple. Öfver vägen gick en timmerränna. Hos bestod af tre ohuggna timmer till boten samt tvenne, bildande de utfallande sidorna. Rännan börjsde uppe på bergets kant, först brådstupande, sedan med lindrigare lutning, afbröts, vär hon kom till vägen, men ersai tes af några i denna nealagda stockar, turtsattes vid endra sidan och slutade i sjön. Timren släpas på berget till kanten och rännans början, släppas der och rusa sedan i ljungande fart utför, öfver vägen och u.d i sjön. Efter en rät sträcka, ful och tolstekt skogsväg, framme vid Strömnäs gästvifvaresvård. Kl. 12 förmiddaven marecenh