Aftonbladet – 29 juli 1867, sida 2

—— med handtag ef brons samt två dubbelpistoler. De båda männen gingo emot hwarandra och togo hvarandra i hand. PNi är .JDunkilig, min kära öfverste?, sade Kirsehmark. Den andre afbröt honom med en åtbörd af dåligt humör. Förlåt?, återtog. Kirschmark, ?vanans makt; jeg glömmer beständigt ätt ni för längesedan stigit till general.? Sedan tjugu år nngefärn? Så länge... Hvad tiden går! Förlåt mig... Jag begagnade titeln öfverste endast för att påminna er om vår fordna vänskap.? Generalen bet sig i läppen. Till saken?, sade han lakoniskt. Vi skola nog komma dit, var lugn. De längsta vägarne äro ständom de rakaste... Låt oss göra oss väl reda för vår ställning innan vi gå längre.? Så mäåvga ord!? De äro nödvändiga, min bästehertig... Ah! ni ser, jag glömmer ingen af edra titlar., Nu har ni så många att ni kan sälja.? Återigen!? Fordom hade ni blott en enda.? ?Fordom var ni ieke heller baron?, svarade häftigt den person som Kirschmark gaf titeln general och hertig. vRiktigt som gäld:?.. vNåväl, låt det gå fort.? DMå göra, tala.,. och framför allt, låt mig lyekönska er, min bäste hertig... Ni har der vapen af högt värde... Der äro två .kugenreitrar med dubbla halsar, som förfräffiigt pfyda er gördel. Skola vi gå ut i krig. afton?? Ni är ektför god som fäster den minsta uppmärksamhet vid dessa detaljer, baron. ar ni ieke äjelf edra fickor väl försedda? svarade den andre med en häntydning på de synliga kolfvarne af Kirsehmarks pistoler. Kirsebmark tycktes icke höra detta svar, och sade lifligt: Till saken!?