DE OSYNLIGA I PARIS, ) Ar SUSTAVR AIHARD, Öfversätiming. FÖRSTA DELEM. Godt, man skall vaka, svarade hon med ett omärkligt leende, och gick ut. ?Hm!? mumlade baronen, ?det är en fördömd, äkta bretagniska som spelar oss något elakt spratt. Man får väl se.7 Han gick derpå frem till fönstret och öppnade det på vid gafvel. En person steg upp deruti och kom in i rummet. Denne man var högväxt och lika hemligketsfollt klädd som baron Kirsehmark: Hans fullkomligt hvita och kortklippta hår och mustascher gåfvo honom ett millitäriskt utseende. Trots sin framskridna å!der var ban ännu rak och tycktes vara utrustad med stor styrka. Hans svarta ögon, som voro skuggade ef tjocka ögonbryn, lyste med en rödaktig lans. 8 De blickade aldrig någon rakt i ansigtet. Intet spår af redbarhet och uppriktighet fanns i detta ansigte, som eljest skulle varit ståtligt. Hans drägt, svart liksom baronens, skilde sig från denna genom en detalj, som observerades från det ögonbliek då han kastade af sig kappan på on stol. En bred gördel af laekeradt läder, tillspändt utan på vesten, uppbar en jegtknif ) Se A.B. nr 11—13, 15—17, 19, 21, 23, 24,27, 29-89, 43, -A4, 45, 18—50, k3—57, 0, G1—68, 170, 13, 75, 17, 18 (A), 79, 80, 82, 83, 87-80, 91 (AD. 94 (MD, 05-07, 100—103, 106, 107, 109, 111. 115, 118, 119, 121, 124, 126, 129-131, 134 (AV. 135, 139—141, 143, 145—147 149, 151—157, 160, 162, 164, 166, 168 och 170.