Aftonbladet – 27 juli 1867, sida 3

Iste Strenghed iagttåket ved en norsk Orden, saa Jat aldrig saadan rmegativ Grund maatte höres, som nylig var hört, at en Mand fik et Hrederstegn for sin Uegennyttighed d. e. fordi han ikke var henfalden til en Last. Ogsaa Lange varfor en norsk Ridderorden. Ved Voteringen forkastedes Committeens Indstilling med 56 mod 17 Stemmer. Efter en kort Debat besluttedes, at Sagen ikke skulde overgives til Constitutionscommitteen og först afgjöres paa naste Storthing, men at en Adresse strax skulde indgives til Kongen. Tvenne småskrifter om den skandinaviska frågan — ?Nordens Enhed eller Folkets Röst, Guds Röst? af psevdonymen Hemdeal, samt Öieblikkets Fordringer, et par Ord om hvad Skandinavismen er, og hvad den burde veere? — förtjena båda uppmärksamhet, men af olika skäl. Medan den förstnämnda genomandas af en värma som, utan att göra näcot intrång på argumentationens lugna kraft, qvarlemnar ett godt intryck af den oförställda öfvertygelse, hvilken ledt författarens penna, docerar den sednare temligen onödigt och temligen platt om de skandinsviska mötenas och festernas gagnlösbet. De, som uteslutande af slikt väntat en stor ids realisation, borde dock allra minst rikta förebråelser mot andra, som aldrig hängifvit sig åt en eådan tro, som just derföre arbetat och arbeta fram mot målet på andra väger, men som ej derföre finna sig böra mot bättre vetande påstå, att skandinavismens första, mera poetiska skede varit uten all betydelse, utan allt varaktigt inflytande. Författarens polemik mot de skandinaver, som med ens vilja genomföra saken till dess yttersta konseqvenser, är ingenting annat än blinda hugg i luften, elldenstund man ju nu arbetar praktiskt, sträfvande att taga ett steg efter annat, nöjd med litet, när man ej kan uppnå mycket. Hans egetprogram — en offoch defensiv allians — är eremot eå opraktiskt, som väl möjligt, och visar att författaren i vissa fall intet lört af de sednare årens händelser, och intet glömt af redan objelpligt vederlagda åsigter. För öfrigt skola vi gerna erkänna, att författaren sagt många behjertansvärda saker om vigten af att låta partisplitet tystna och om förpligte!sen att underkasta sig uppoffringar för ett stort mål. En af de frivillige från första slesvigeka kriget, hvilken såsom fältköpman var åsyna vittne till många af det andras märkligaste tilldragelser, har utgifvit nägra lifligt berättade och ganska läsvärda ?Erindringer fra Felttoget 18644. Af den hänsynlösa råhet, som utmärkte båda de sllierade armåernas gemenskap, liksom officerarne vid den preussiska, finner man här en mängd, isynnerhet för Preussens Sherliga armötbetecknande prof omtalade. Af tvenne i öfverskriften nämnda arbeten om Danmarks litteraturhistoria har den ena, Kortfattet dansk Litteraturhistorie4 (andra uppl., 56 sidd.)helt och hållet skollärobokens karsakter, medan den andra, XOversigt over Danmarks Literaturog Sprog-Historie (150 sidd.), ehuru der säges vara utarbetad till ekolornas tjenst, gör anspråk på att få gälla såsom en handbok i ämnet. Hvardera eger sina förtjenster; en väsentlig anmärkning mot den förra är emellertid, att de litterära företeelsernas sammanhang och utveckling ej uppvisas; den sednare åter kan ej undgå klander för de allmänna, sväfvande ordalag, hvari karakteristiker af perioder, författare och skrifter alltför ofta äro hållna. -Den på Kittendorffs Aagaards förlag utkommande 4Danmarks, Norgesiog Sverigs HistorieX är ett företag, som vi ej kunna annat än tillönska all framgång. Illustrationerna, som komma att uppgå till omkriog ett tusen, äro mycket goda, och dena onämnde författaren behandlar sitt ämne med sakkunskap och herravälde öfver stil och språk. At professor Peder Hjorts vidlyftiga Kritiske Bidrag til nyere dansk Tankemådes og Danneleses Historie?, har den litterärhistoriska afdelningens tredje band utkommit, innehållande en samling kritiker, alltifrån. den år 1816 författade öfver ?Ludlams Htule? till den öfver ?En polsk Familie? 1839, m. m. I den sista uppsatsen, hvilken förskrifver sig från innevarande år och bär titeln ?To Smaatrek af den naturlige Skandinavisme?, citerar hr Hjort ett yttrande i erkebiskop Reuterdahls för tretiofem år sedan utgifna skrift ?Om det teologiska studiet?, att man ännu några år förut knappt visste af i Sverge, att en utländsk litteratur existerade, och ännu mindre hvad den årligen frambragte; men då förde en lycklig stjerna en främmande bokhandlare till Sverge, i hvars bokbandels, och dermed ätven litteraturs historia han g3r epok. Enligt hvad hr Hjort upplyser, åsyftas med anförda yttrande af hr Reuterdahl den Gyldendalske boghandels äldste fullmäktig, hr C. V. K. Gleerup, fom etablerades i Lund af gin principel, hr J. Deichmann. Hr Hjort uppräknar, utom Gleerup, nära ett dussin lärjungar af denne Deichmann, hvilka i Skandinaviens förnämsta städer gifvit bokhandeln en ny lyftning. Hedersplatsen bland dessa firmor intager fortfarande den hundraåriga ?Gyldendalske Boghandel?, å hvars förlags och kommissionsskrifter en förteckning nyss utkommit (124 sidd 8:0), hvilken vittnar om en verksamhet, mera betydelsefull än mången som utmärkts med lysande hedersteckeu. og vilde derimod ve denne Lov med den yder— Beskrifning öfver Djurgården af Octavia Aa RIE Ar rs 6 LA