Aftonbladet – 23 juli 1867, sida 2

kuona tillämpa ordspråket: Singen rök utan eld!? Vi betvifla numera ieke att man från preussisk sida verkligen spekulerat på den ifrågavarande förbindelsen. Deremot tro vi ej nägon enda inflytelserik person här kunnat för. allvar tänka på att söka befrämja densamma. Det enda, som kunnat tala för en sädand giftermålsplan skulle varit ömsesidig enskild böjelse, som fordrat äsidosältande af alla politiska konsiderationer; men prinsessans ungdom och den omständigheten att de ifrågavarande personerna knappast sett, än mindre lärt känna hvarandra, ute sluta hvarje tanke på, att det här skulle vara fråga om ett för politiken alldeles främmande inklingtionsparti. Den ifver, hvarmed tyska pressen kastat sig öfver ryktet, och den skyndsamhet hvyarmed den officiösa franska PEtendard gifvit dementi deråt, vittoa derom, huru man fattar den politiska betydelsen af en dylik giftermålsplan. Att någon svensk statsman af politiska grunder skulle kunna arbeta för ett dylikt parti anse vi alltför orimligt. Man må tänka huru som helst om vår politiska ställning, så borde det dock knappt vara någon politiskt tänkande man i vårt land, som i närvarande ögonblick kan önska att vår reoering skall stöta sig med Frankrike och framkalla bitterhet och köld i Danmark ge nom kaytande af intima förbindelser med preussiska hofvet. Hvad särskildt prins O3car angår, så äro hans varma och upprikga sympatier för den skandinaviska saken och för ett intimt förhållande till Frankrike alltför väl kända, alt någon skulle kunna sätta tro till suppositioner sådana som dem insändaren omförmäler. Vi tro sålunda att ryktet väl kan ha haft någon grund såsom stödjande sig på en preussisk plan, men att denrva aldrig haft någon utsigt till understöd från svensk sida.