Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. I lagstiftande kårens plenum den 15 dennes företogo äter två af oppositionens talare, Garnier Pages och Jules Favre, en mönstring med regeringens utrikes politik, hvilken de skarpt angrepo. Den förstnämnde behandlade den tyska frågan, hvilken hani grund känner. Hans föredrag var ett vältaligt förherrligande, af freden och fr heten. Han sökte bevisa, att om Frankrike hyste misstroende till Tysklands enhet, en enhet, som utan skäl fruktades, emedan ett fritt Tysk. land aldrig kunde vara någon fara för Frankrike, skulle det genom nationalpatriotismens ötveruppbetsning endast påskynda samman: smältningen af elementer, som ännu icke ega syunerligt stor sammanhållning och sor blifvit våldsamt förenade genom kriget. — Jules Favre riktade mera specielt sitt klander mot regeringens beteende i afseende på Ryssland i polska frågan och under kejsarens besök i Paris, i afseende på Förenta Staterna och republiken Mexiko såväl beträffande kriget mot deita land som de förvecklingar, hvilka kunna uppstå till följd af Maximilians död samt slutligen i afseende på Tyskland och Europa i den luxemburgska frågan. Han slutade med att liksom Garnier Pagdz3 försäkra, att folken e .dast önska fred, men att de ieke kunna ha någon visshet om dennas upprätthållande, om de icke äro i full utöfning af sin suveränitet, således icke förr än sedan de öfvertagit ledningen af sina egna angelägenheter såväl utom som inom landet. — Statsministern Rouher genmälde dessa båda talare och gaf Garnier Pagås rät i hans äsigter om huru Frankrike bör bedö. a den stora frågan om Tyskland3 enhet, SSE