Aftonbladet – 19 juli 1867, sida 3

ideh; ty i så fall skulle man ändå alltid kunna hoppas att en gång få en staty upprest på ifrägavarande plan, om icke precist Carl XII:s, så till exempel hr generalfälttygmästarens egen, såsom en vacker sinnebild af den i våra dagar mycket omtalade Peviga freden?, hvilken lämpligast framställes obeväpnad. Jag sade, att vi för närvarande icke lefva i en tid för händelser. Stoekholmaren tänker nu blott på att njuta, och han tyckes dervid ändtligen ha kommit underfund med, att fastän trupperna brutit upp från gärdet och de kungliga rest sin väg, han icke nödvändigt behöfver resa efter för att vara tillfreds och lycklig. Han har således stannat qvar i sin vackra stad, hvilken konst och natur förenat sig om att göra till en af de tre erkäudt angenämste vistelseorier på jorden (Paris och Wien äro de båda andra). Hang utfärder i dess omgifvingar rikta honom dagligen med nya upptäckter af sköna trakter, om hvilkas tillvaro i hans närmaste grannskap hen hittills icke hade någon aning, och ledsnar han vid skogar och berg och ängar och blommor, vinkar guden med thyrsen från Hasselbacken eller Thalia med sin krumstef från hr Zetterholms vackra sommarteater. Han behöfver icke ens fara så långt som till Djurgården för att finna punsch och skådespel: den hederliga gamla rotundan i Humlegården står ännu qvar, och likaså den Anderssonska teaterpaviljongen, i hvilken ett nytt sällskap, det Lindmarkska, för närvarande firar vackra framgångar. Slutligen he vi på Djurgårgen Manegen, i hvilken för ögonblicket alla koustgrenar, musik, plastik, gislekationer? och jättekraftyttringar äro sammanblandade, och i staden den lilla täcka Strömparterren, der man alltid andas frisk luft och hvarje stund ser nya ansigten. Och medan jag ubreder mig öfver stockholmsomgifningarnes bebagligheter sitter en talangfull artist uppe i orrlard och tar vyer för att visa oss att vi åtminstone icke behöfva fara utom Sverges landamären för att få skåda vackra utsigter. Enslens berömda målningar såg ni säkerligen härom: året; men har ni äfven sett Blombergssons? Det är icke så visst, och emellertid hade de lika väl som de förstnämnda förtjenat denna uppmärksamhet. De förevisades någon tid j våras i Odeonsalongen för en alltför fåtalig publik. Vi skola förnya bekantskspen med dessa friska sommarlandskaper framdeles, till högten eller vintern, då det kan vara godt att påminna sig hur präktigt vårt land framställer sig i sin sommardrägt, hur klar dess himmel, hur genomskinligt dess vatten, bur pitioreskadess borgar och ruiner. På tal om taflor bör jag fästa uppmärksemheten på ett stort arbete, som är i vör ningen, nemligen ett fotolitografiskt aftryck af Dores berömda bibelverk. Gustave Dorå är en ännu helt ung fransk artist, som på få år nätt höjden af ryktbarhet säsom enillrik tecknare. Hans illustrationer till bibeln ha af ett par af svenska konstakademiens professor erhållit det vitsord att ega ett etydande konstvärde?, men detta ör alldeJes för litet sagdt: sedan Michael Angelos och Rafaels kartonger har verlden icke sett något dylikt. Hvar och en af hans teckningar är ett mästerstycke i komposition, och hans produktionsförmåga tyckes vara outtömlig. X,lografien har mångfaldigat dessa herrliga teckningar, hvilka emellertid torde I falla sig nog dyra för den stora allmächeheten, Dores bibelupplaga kostar sålunda ett var hundra rikedeler; men ett fotolitografiskt aftryck af verket kan lemnas till femiedelen af detta pris, och om det också icke fullv? skall kunna täfla med originaJet i ekönhet, blir det dock, att döma efter de tre häften som redan utkommit, bra mycTIket vackrare än den profplanech I var, hvilIken för några dagsr sedan utskickades med en af veckotidningarne. Lyckligtvis fäster sig den upplysta allmänheten numera icke I mycket vid putiar, de må vara bättre eller sämre, utan hon pröfvar sjelf och behåller sedan hvad godt är. Kurry. SEKRETESS! RBättesanot.20 OiisSsaker.