Aftonbladet – 18 juli 1867, sida 2

I gade;herr Piquoiseux fyra eller fem steg bak länges. En svart skugga föll på tröskeln; Bakom skuggan fanns en kropp. Och denna kropp tog lika många steg framåt som f. d. polischefens sekreterare tog baklänges. På detta sätt förblef afståndet dem emellan oförändradt. Spionen kände sin panna fuktas af en kallsvett, Han försökte att se; Omöjligt. Dörren hade åter blifvit stängd och hindrade hvarje ljusstråle att framtränga. Skuggan hade försvunnit. Men kroppen återstod, orörlig, tyst, hotande. Herr Jules sekreterare ville tala, skrika, men rösten svek honom. Han försökte draga sig tillbaka för att vinna terräng, men förgäfves; det förekom honom som om hans fötter plötsligt vuxit fast vid gårdens smutsiga stenläggning. Detta rägkte icke en fjerdedels minut. Men denna qvarts minut förekom honom som.en evighet. Under detta. korta: ögonblick granskade den olycklige polisspionen alla utsigter som ban kunde ega att komma utur denna farliga belägenhet. : Han fann blott två: våld eller list. List var omöjlig att använda med en motståndare, hvilken var stum sota grafven, känslolös som eggen på en knif. Styrkan !;;. Piquoiseux var ung, kraftfull, rörlig, men det förkrossande lugnet hos det svartas spöke, sam stod framför honom, an tydde ett djupt förakt för hans försvarsmedel. Ställningen var emellertid ohållbar,