Aftonbladet – 17 juli 1867, sida 2

STOCKHOLM den 17 Juli. Enligt hvad Kristianiatidningarne nyss omförmält, skall svensk-norska unionskomitn i morgon samlas i Warberg, för att genomgå de af ett par dess ledamöter utarbetade motiverna till komitåns revisionsförslag. Vi förmoda, att sålunda den slutliga bandläggningen, inom unionskomiten, af detta vigtiga ärende kommer att ega rum under de närmaste veckorna, och att resultatet af den under den 6 Febr. 1865 förordnade unionella revisionskomitens arbete inom kort blir öfverlemnadt till de förenade rikenas regeringar. Män har hittills föga eller intet erfarit om unionskomitns verksämhet. Vi tro att detta förhållande Hittills ländt saken till gagn, och att-den protest, som på förhand uttalats mot komitens ännu för allmänheten obekanta förslag, möjligen, ja sannolikt skadat, liksom den i alla händelser kunnat ej obetydligt skada densamma. Men på samma gång hysa vi den öfvertygelsen, att komiterades förslag, en gång färdigt, bör ofördröjligen i sin hölket öfverletanas åt of fentligheten. . Vi känna ej och ha ej sökt att. vinna någon kännedom om dess innebåll, .och det är endast på grund af vissa allmänna, enligt vår mening i och för sig sjelfva giltiga skäl, utan något redan fattadt omdöme om, utan någon böjelse för eller obenägenhet emot förslagets vare sig allmänna riktnihg eller detäljer, vi framställa vårt yrkande, ätt unionskomitns arbete, då det är färdigt, må utan uppskof genom trycket offentliggöras. Ehuru visserligen komitens förhandlingar enligt sven: ska tryekfrihetsförordningen svårligen lära kunna undandragas offentligheten, följer det dock af sig sjelft att man helst ser regeringen taga initiativet till deras snara utgifvande. Som norska stortinget sammanträder till lagtima session endast hvart tredje år och då en framställning, åsyftande förändring i föreningsfördreget, naturligtvis samtidigt förelägges båda rikenas representationer, kan en sådan proposition visserligen ej väntas förr än till det storting i Norge, som samlas i Oktober 1868, och den riksdag i Sverge, som skall öppnas i Januari 1869; följaktlign återstår intilldess ett å halftannat år. isserligen kan man ej heller veta, i hvilken mån de förenade rikenas regeringar komma att göra de komiterades förslag till sitt, om man ock har all anledning att förmoda och hoppas, att de skola deri finna åtminstone en i det väsentliga antaglig och brukbar grundval för den framställning om unionsaktens revision, som vi naturligtvis förutsätta ej länge skall uteblifva. Men allt detta förminskar ej behofvet och önskligheten af unionskomitens förhandlingars snara offentliggörande: derpå beror utan tvifvel i väsentlig mån den lyckliga utgången af en fråga, som möjligen ännu en tid kuonat utan svårare skada undanskjutas, men hvars lösning, sedan hon en gång förelagts folkombuden, ej får misslyckas — så sannt man vill undvika vidt utseende olägenheter. Den tid, som återstår intilldess att svaret på denna fråga kan affordras Sverges riksdag och Norges storting, är i sjelfva verket ej rundligare tillmätt än att den väl behöfs för den lugna, grundliga pröfning af ämnet i hela dess vidd och alla desa konseqvenser, som allena kan innebära någon garanti för, att det afgörande beslutet bAir ett lyckosamt. Det är deremot i hö: grad fara värdt, att ett förslag som, utan en sådan förberedelse i och zenom en längre fortsatt offentlig diskussion, förelägges de under några få månader församlade och af en stor mängd andra ärenden upptdgna re