Aftonbladet – 16 juli 1867, sida 2

STOCEHOLM den 16 Juli, ,: Den bekante historieskrifvaren Henri Martin har i Siecle författat en artikel om ?den tyska demokratien och Slesvig?, hvari han yttrar: Tyskland har i framtiden två allianser att välja emellan, det kan sluta sig till Ryssland eller till Frankrike. Den ryska alliansen började med ett brott, Polens delning, och den skall leda till nya öfver-, enskommelser om eröfringar och delningar, , till nya våldsbragder mot de andra natio; nerna, tilldess den dag kommer, då del: båda makterna strida med hvarandra om företrädet. Den franska alliansen hvilar på aktning för de internationella rättigheterna och går ut på ett förbund mellan de fria folken. De: tyska demokraterna äro för närvarande i minoriteten, men de kunna i nästa ögonblick komma att förfoga öfver majoriteten, och genom sina offentligen företagna demonstrationer tyckas de ha gifvit tillkänna, att de icke skola tveka om valet. De ha nu tillfälle att taga ett afgörande steg, och vi tro oss kunna tillägga, att de äro förpligtade dertill. Då hos oss fråga uppstod om Belgiens införlifvande, uppträdde de män, som representera de sanna franska grundsatserna, energiskt emot hvarje attentat på belgiernas rättigheter. I Tyskland funderar man icke blott på att begå en orättvisa, utan den är gjord, och framstogspartiet är vittne till ett skändligt förfarande. Tyskland har åter satt sig i besittning af en tysk provins, hertigdömet Holstein, som hade kommit under Danmark. Det har vidare eröfrat den danska provinsen Slesvig, som fordom hade blifvit före nad med, Holstein genom tillfälliga länssuccessioner. Under tiden har det tyska elementet fått öfvervigten i en del af denna proving, der det hade trängt sig in. Att Tyskland nu tillika gör anspråk på denna del, kan man väl begripa, men resten af landet har fortfarit att vara danskt i seder, språk och sinnelag. Ingen är okunnig om, att det förhåller sig så. Preussen har genom ett högtidligt fördrag förbundit sig att låta denna danska befolkning sjelf bestämma öfver sitt öde. Det är bekant, huru preussiska regeringen uppfyller sin förbindelse. Hon åberopar sig på hvad som passar till hennes fördel och hvad hon är skyldig sin egen säkerhet, då hon fordrar att få bebålla de militära ställningarne i ett rent danskt land, likasom om det mäktiga Tyskland behöfde begå en sådan usurpation för att försvara sig mot en dansk inväsion och som om Dybböl och Als i Preussens händer vore något annat än en dansk pistol, riktad mot Danmarks hjerta. I resten ar det land, hvars frihet den preussiska regeringen har förbundit sig att respektera har hon bannlyst folkets språk från kyrkorna och skolorna, från domstolarne och förvaltningen 0. 8. Vv. Henry Martin gör här i korta drag en skildring af det preussiska regeringssystemet i Slesvig, och derefter slutar han med följande anmärkningar: fin protest af de tyska demokraterna mot ett sådant missbruk skulle fritaga dem från det moraliska ansvaret för delaktighet i hvad anhängarne af eröfringsrätlen företa.a, de ärliga och oärliga liberala skulle för alltid bli skilda från hvarandra, och grundstenen skulle vara lagd till en ny politik. Man skulle då se, ati det nuvarande Tyskland är ganska olikt det Tyskland, som i parlamentet i Frankfurt beviljade soldater åt Österrike för att kufva Milano och Venedig. Då skulle ett väldigt steg vara taget att hejda de slavi ska nationaliteterna på den olyckliga väg, som de nu beträdt, då Ryssland söker draga dem till sig genom att underblåsa den harm och fruktan, som tyskarne väckt hos dem. Slaverna skulle vända om, då de sågo, att ett Tyskland framträdde, hvilket kunde vara rättvist, och många olyckor, som framtiden bär i sitt sköte, skulle bli förqväfda i grodden.? ——