Aftonbladet – 13 juli 1867, sida 3

er vel Kvelden sval og frid. Lette Eimbaat snögt seg skundar yver Sjo og fienom Sund med dat glada Folk, som stundar ut til Djurgårds svale Lund. Millomaat seg Tonar svinga upp med Vindens lette Drag, ljuvt i kyrre Kvelden klinga Song og Spil fraa Gamanlag. Soli siger, Sylvsja ströymer gjenom gylde Mannaheim; — Er eg vaken elder dröymer eg um einkvar Huldraheim? Efter en utflykt till Gefle och Falun, der han äfven fann sig väl, återvände författaren till Stockholm, der han fann sig allra bäst, var med vid prisutdelningen i expositionspalatset och fortsatte sina studier öfver den ?vackra Mälarestaden?. Men så fann han att, ?skulle han komma hem til Jul, så var ej annan vån än att begifva sig på hemfärden, hvilken han beskrifver, liksom resan till och vistelsen i Sverge, med godt lynne och rättfram hjeirtlighet. Fejden mellan teologer och filosofer eller qvasifilosofer om tro och vetande? fortgår på andra sidan Sundet med oförminskad ifver, men änou utan synnerlig utsigt till snnat resultat än en ofantlig konsumtion af fraser och bläck, papper och trycksvärta; åt den grundliga belysning af frågan, son för någon tid sedan inflöt i Nordisk Tidskrift, tyckes mängden af de krigförande ej ha egt tid att egna någon uppmärksamhet. Förr än det bokköpande publikum tröttnar att öfvervara och följaktligen förläggarne att uppmuntra detta nya trojanska krig, lärer näppeligen någon ända derå kunna förutses, ty af det sätt, hvarpå det hittills förts, kan man ej annat än sluta, att blott en yttre anledning skall hämma denna kuriösa polemik. På sidan om saken, den sak hvarför de stridande makterna lära föreställa sig : att de gjuta det myckna bläcket, förekommer emellertid ett och annat, som kan vara af intresse äfven för den, hvilken i en ve-l tenskaplig fejd söker vetenskaplig upplysning, och af detta skäl omtala vi Rasmus Nielsens nästsista skrift: ?Om Holbergs Kirkehistorie og Theologie, Et Bidrag fra Fortiden fil at belyse Nutiden?, hvilken nnehäller många nöjsamma ting och lemvar ett nytt läsvärdt öidrag till kännedomen om fader Holberg, hvilkeng gestalt, ju mer den skärskädas, stiger högre och högre öfsver det tidehvarf,; den tillhör, Att vi ej i ienna ströskrift funno det bidrag till beysning af nutiden, d. v. 3. af den siora rågan för dagen om tro och vetande?, som titeln utlofvar, var oss derföre så myc: ket mindre någon kännbar missräkning, Firman Chr. Steen Sön i Kjöbenhavn, om förlägger Billeder af berömte danske Mend og Kvinder: der have levet i Tideummet fra Reformationens Indförelse indil Kong Frederik VII:s Död, med Text af P.?, anmärker i sin subskriptionsanmälan, tt med nationalkänslan äfven kärleken till osterlandets historia och de män, som danat henne, åter vaknat till lif, så att det numera ej är sällspordt att i menige mans hydda träffa Griffenfelds, Juels, Tordenskjolds, Holbergs och andra högtförtjente mäns portraiter; naturligtvis har.den tyska industrien skyndat att kasta sig öfver äfven detta fält samt öfversvämma landet med billiga och dåliga kopior af de dyrare danska illustrerade verkens afbildningar. Det är för att motverka detta inflöde af de tyskal. industririddarnes underbaltiga gods, som nämnda förläggarfirma fattat den vackra och berömvärda planen att utgifva den samling af etthundratjugu bilder at berömda dans ska män och qvinnor, hvilkens tre första häften vi härmed ha nöjet att anmäla. Reformationsperioden är vald till utgångspunkt derföre, att man först från denna tid eger priginalmälniggar och goda kopparstiek i ilett för ändamälet tillräckligt omfång. derna ledsagas af lefnadsteckningar, med passande utförlighet och i en liflig stil skrifna och genom ep inledning till ett helt sammanbundna af en välkänd signatur. För att gilva en föreställning om valet af härl. tecknade personligheter anföra vi namnen i den grupp, som sluter sig omkring Frederik . VIL: A. V. Moltke, C. Moltke, J. Fr. Schouw, V, H. F. Abrahamsen Leesöe, Olaf Rye, Hans Helgesen. L. Pedersen Skau, J. G, Forchhammer. Priset är ytterst billigt: 3 mark för ett häfte som innehåller 4 porotter i väl utförd litografi frän Eå Ber TN titog, institut) jemte text. De tre rentzens 06 dd ortpajter af Krilörsta häftena RA Ranzau, Johan stian II, Kristian UI, vo. cc IF a? förra Friis, Peder Skram, Hans Tau. tie Palladius, Fredrik II och hans hustru Sop.. Peder Oxe, Daniel Ranzau samt Anders Sörensen Vedel; för största delen af dessa finnas originalmälningarne angifuva, de öfriga äro tagna efter kopparstick. Et par Ord om Almueskolen? af pseudonymen No No innehåller dels en uppsats ar Cornhill Magazine, som påstås vara en Parbetares? yttranden om de arbetande klassernas undervisning, dels något från Times hemtadt strögods ur ett tal af Palmerston om samma ämne, dels en uppsats af öfversättaren, hvilken funnit det förhällandet, att Pmed ett par års mellanrum samma varnande röst ljuder från samfundets högsta och lägsta krets?, och att lord Palmerston i sitt life sista dagar kommit till samma resultat, som sedermera den simple maskinarbetaren?, så märkvärdigt, att han känt sig uppfordrad att ej: blott tolka arbetarens och premierministerns yttranden för sina landsmän, utan ock på det lifligaste förena sig med de två föregående ärade talarne. Hvad här säges om faran af att skolan meddelar multa i stället för multum, och om. vigten af E att ej genom för stora anpräk för många läroämnen förslappa i stället för öfva själskrafterna, samt meddela ytlig namnkunskap i stället för verklig bildning, kan vara rik-. tigt och bra och är sagdt tusende gånger förr, men det långa talets korta mening som synes vara — fullt klart är den nemligen ej uttalad — att folkskolan bör dels inskränka sin undervisning till läsning, skrifning och räkning?, dels i en särdeles eminent grad och omedelbart åtaga sig sina lärjungars uppfostran till ej blott. religiösa och sedligal menniskor, utan ock till polerade — gentlemen, hoppas vi ej skall vinna anklang, emedan det förra, trots alla vackra talesätt, syftar att sänka folkskolan, och det senare afl Öfversättarens. henne äskar omöjligheter. egna anmärkningar utgöra en slags, för öfrigt med liflighet och en viss värma, affattad kria öfver ett ämne, som för ett par årtionden sedan, omkring tidpunkten för 1842 års folkskolestadgas utfärdande, mycket afhandlades här i landet, nemligen det förfärliga monstrum, som kallas ?halfbildning, och för hvilket anhängarne af den gamla goda tiden då så brinnande bådo Gud bevara vår allmoge. Emellanåt falla de stundom litet in i det komiska, såsom när han befarar att de danska folkhögskolorna skola bidraga att vidmakthålla den bornerade stånds-känslan? hos bönderna, eller när han med hänförelse å la don Quixote polemiserar mot den ordspråkliga satsen; att kunskap är makt, d. v. 8. ej mot detta ordspråks sanna mening, utan mot en mängd missförstånd af etsimma, hvilka, såvidt oss är bekant, nnu aldrig fallit någon in och derföre näppegen hittills kunnat anställa den förskräcka skada, som föranledtöfversättarens krigson a2 If ARAh död mat da tra nack ul.