Aftonbladet – 11 juli 1867, sida 3

der, den ena mer fantastisk än den andra: en hägring kalla vi det himlens under?. Än skymtar fram ett indiskt tempel i all sin lysande prakt, än ett götiskt med sina himmelshöga tornspetsar, än en hel stad med kyrkor, hus, obelisker; än ser man ett land med en glänsande hvit villa — ja, en verklig villa, ty bäst jag ser den tjusande synen är den försvunnen. Så gycklas fram den ena bilden efter den andra, den ena praktfullare än den andra — men alltsammans är blott en villa, en skön villa — men inom nästa ögonblick är den dock försvunnen. Sådana voro de syner vi hänryckta betrek tade under det färden fortsattes söderut 2 då 3 mil, då vi nödgades vända och gå tillbaka samt kasta ankar strax utanför den hamn hvarifrån vi utgingo. På eftermiddagen fingo vi besök af några skälskyttar, hvilka varit ute på hafveti öppen båt sedan den 5 Maj. Nu var deras proviant slut och hela deras fångst bestod i några stycken skälar. Sedan de blifvit undfägnade med mat och hvar sin toddy fortsatte de sin resa åt Luleå, der de voro hemma. På aftonen syntes isen ha skingrat sig något norrut, hvarför vi återigen gjorde ett försök, ehuru i motsatt riktning mot det förra; nu lyckades vi ock, och tidigt på morgonen Midsommarsdagen kommo vi in till Piteå, mottagne med sång och hurrarop af folket, som nu höll midsommarsvaka. Vi hade nu varit på väg i 11 dygn! Här skildes passagerarne åt och blott 2:ne fortsatte sin vandring upp mot höga norden, der de för längre tid skulle slå ned sina bopålar. Skulle möjligen dessa rader hinna till eder undangömda vrå samt komma för edra ögon, så sända vi eder ännu en vänlig helsning och ett hjertligt tack för edert angenäma ressällskap. — I Piteå debarkerade brefskrifvaren tillika med de öiriga passagerarne, utom de 2 förutnämnda. Resan hade väl blifvit långvarig, men vi hade pu så vant oss vid den, att det var med verklig saknad vi Jemnade ångbåten med dess utmärkte befälhafvare samt vårt ressällskap. — I Piteå och trakten deromkring var nöden icke så stor, som på de föregäende ställena, ehuru den äfven här var mycket stor; bröd fanns dock ehuru det var ondt om det och mycket dyrt. G-—-f.