Aftonbladet – 11 juli 1867, sida 3

jannat yttra: Han vore ej blodtörstig, oc om det endaet berodde af honom, skull Than gerna gå Washington-kabinettets önsk ningar till mötes. Men hvad skulle frar ska kejsaren göra med mig, om jag i spelt sen för utländska trupper infallit i han land och någon af hans generaler efter et långt krig tagit inig tillfånga på franskt om råde? Tror hr Beward att marskalk Ba zaine eller Miramon, Marquez eller någo: annan kejserlig general skulle skonat mit lif, om jag fallit i deraa händer?? Juare uppräknar härefter namnen på de af han generaler och anhängare som af chefern för de kejserliga trupperna blifvit ställd: inför krigsrätt och afrättade. Han erinra om huru landet sedan år 1861, då den ut lävdska invasionen tog sin böcjan, blifvi brandskattadt, huru man pålagt det tvångslåi och verkställt konfiskationer, och försäkra derefter att han skulle göra sig omöjlig mexikanarnes ögon, om han försökte at hämmande ingripa i rättvisans gång. Enligt en korrespondent till New-Yorl Tribune skall bland folket och inom der republikanska armån i Mexiko ba rädt er så häftig förbittring mot imperialisterna, och särskildt mot Maximilian, att man för at lugna dem måste utsprida att han skulle dömas till döden och domen med det försts gå i verkställighet. Förhöret hade blitvi oupphörligt uppskjutet, vare sig i afvaktan på att hufvudstaden och Vera Cruz skulle gifva sig, eller i väntan på de amerikanska sändebudens ankomst. Ävnu den 3 Juni fortgick hufvudstadens. belägring. Nästan hela Esceobedos och Coronas armå6 hade, efter Queretaros intagande, stött till belägringshären under Parfirio Diaz. Samma korrespondent bekräftar äfven den från annat häll ingångfha underrättelsen, att general Marquez, den kejserlige kommendanten i hufvudstaden, skall ha kastat i fängelse och hotat att skjuta femtio personer, tillhörande hufvudstadens förnämsta republikanska familjer om Maximilian ej utlemnades. Bland dem befuuno sig Juarez minister Iglesias fru, eamt några andra fruntimmer. Om sättet för Maximilians afrättande veta nu några franska och belgiska tidningar berätta, att exkejsaren icke blifvit skjuten, utan hängd, ja, Figaro har till och med att tillägga den ruskiga detaljen, att hans lik blifvit hugget i stycken och delarne på gammalt mexikanskt manår, kringskickade till rikets olika delar. Det är öfverflödigt att fästa uppmärksamheten på dessa och dylika notisers karakter af sensationsnybeter, enkom afsedda för den stora Parispubliken. Samma grad af trovärdighet har väl äfven den från andra sidan kormande uppgiften, att Marquez skulle, innan han uppgaf hufvudstaden, ha låtit på Mexikos stora torg skjuta alla cheferna för stadens förnämligare familjer. Flera Wiener-tidoingar försäkra att all utsigt är för handen att den mexisanska regeringen skall till Österrike utlemna Maximilians lik. Icke blott österrikiska och franska kejsarne skola för detta ändamål tagit de mest omfattande mått och steg, utan äfven påfven skall ha skrifvit ett egenhändigt bref till Juarez. Man vill i Paris veta att marskalk Bazaine förmått Maximilian till utfärdandet af blodsdiktet ef den 5 Oktober 1865, som anbefallte att alla tillfångatagna juarister skulle nom 24 timmar skjutas. En af de från Mexiko återkomna generalerna skall neml. ha förevisat ett cirkulär från Bazaine till le franska kårbefälhafvarne hvari det. med sfseende på nämnde edikt, yttras: ?Andtlisen har det lyckats mig att, trots hans notsträfvighet, aftvinga kejsar Maximilian let edikt som jag här innesluter.? La France vill veta att Maximilians paper befiuna sig i hertigens af Aumale hänler. Är detta verkliga förhållandet, torde let ej dröja länge innan de bli publicerade.